- Project Runeberg -  Kultur- och personhistoriska anteckningar / Tredje delen /
190

(1915-1920) Author: Oscar Fredrik Strokirk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÖREBRO GEVÄRSFAKTORI.

Det äldsta skjutvaipient är bågen, som sedan urminnes ticl var känd såväl
af de mest civiliserade folkslagen såsom egyptier och babylonier, greker och
lio-mare som af dem på det lägsta kulturstadiet stående och ännu i dag begagnas
detta vapen af vildarne.

Under 10:de och 11 :t© århundrade efter Kristi födelse började bågen att
få en sivår medtäflare i armborstet, hvilket ehuru tyngre och klumpigare än
bågen, dock .miedel-st en domkraft eller annat häftyg mecl större lätthet kunde
spännas aif hvilken man som helst, då deremot till att spänna en båge endast
armens och handens krajft kunde tagas i anspråk och sålunda större
muskelstyrka erfordrades. I Sverige benämndes armborsten, hvilka voro af flera
olika typer, med ett gemensamt namn för stålbågar eller låsbågar, under det
att cle egentliga bågarne kallades handbågar. En sorts .armborst voro cle s. k.
hornbågarne å hvilka själfva bågen var af horn i stället för af stål.

Armborstet valr ett betydligt kraftigare vapen än bågen, ehuru i många
afseenden denna underlägset. Under det att en skicklig bågskytt på en minut
kunde afskjuta ända till 12 pilar, kunde en armborstskytt på saanmia tid
endast hinma skjuta 2 -till 3. Deremot kunde man med armborstet genomskjuta
harnüsk och sköld, eniär cle pilar, som alf lossades mecl detta vapen, kunde görais
tämligen tunigia ooh sålunda erhöllo större anslagskraft och
genomträngnings-’förmåga.

En stor öfverlägsenhet öfver ’armborstet hade dock bågen deri, att i regnig
och fuktig väderlek kunde bågsträngen med lätthet *aif tagas och sålunda sky
eldas mot att forsla,ppas af vätan, hvilket ej var förållanclet mecl armborstet.
Denna omständighet inverkade i betydlig mån till utgången aif slaget viel Crecy
1346 mellain engelsmän och .fransmän, der cle senare ledo ett förkrossande
nederlag, i det: att de engelska bågskyttarne på grund af sina torra bågsträngar
tillkämpade sig betydliga fördelar öfver cle franska armboirstskyttarne, hvilka
mecl sina af regn förslappadle bågsträngar ernådde ringa verkan aif sina skott.

Eldvapnens iniförande iniom de europeiska arméerna förskrifver sig från
början a!f 1300-talet. De voro tilil en början mycket primitiva ocli liknade ett
mellanting mellan kanoner och handgevär. Ehuru de första elclvapnen voro
mycket korta, synes man dock icke hafva förstått att gifva dem för hand
eldvapen lämplig proportion och tyngd. Tvärtom äflades man att göra dem så
tunga ödh oviga soim möjligt i afsikt att •dermed hos fienden .injiaga en desto
större fruktan för dessa vidunder, hvilka den tiden verkadtei på clen. obildade,
vidskepliga massan mena genom smällen än genom den verkan deisis projektiler
åstadkommo. Det är först under senare hälften alf .1300-talet, isom man hör
omtalas vapen, hvilka med afseende på sina: dimensioner och sättet för dess
användning kunna få namn af handeldvapen. De räkna sitt ursprung från Italien

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:54:02 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strokirk/3/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free