Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta hat fick sitt uttryck i Anckarströms och hans fanatiska vänners hemska
sammansvärjning.
Förenings- och säkerhetsakten var det farligaste arf, Gustaf III kunde
lemna sin son och efterträdare. Till envåldsherskare var den unge Gustaf
IV Adolf med sin inskränkta begåfning, sin klena omdömesförmåga, sin
ofördragsamhet, sitt oefterrättliga högmod och sitt pedanteri ej danad. Och
likväl var den myndighet, den olyckliga förenings- och säkerhetsakten gaf
honom, snarlik en envåldsmakt. »Riksvårdande ärenden» skötte han efter
behag, riksdag fans det väl, men utan initiativ och med en
beskattningsrätt, som stod på ytterst osäker grund, och på konungens behag
berodde det, om den skulle sammankallas eller ej. Ingen rådgifvare med
konstitutionel ansvarighet stod vid den oerfarne konungens sida för att
framhålla vådorna af den politik han följde, och den klafbundna pressen blef
genom ett i yttersta grad skärpt förtryckssystem urståndsatt att vara ett organ
för den stora allmänhetens önskningar eller farhågor. Sålunda är det
förklarligt, huru Gustaf IV Adolf kunde, ledd af sina nycker allena och utan
att känna sig hejdad af någon återhållande kraft, med en halsstarrighet, som
gränsade till sinnesförvirring, styra statsskeppet rakt in bland de yrande
politiska bränningarna, der skeppsbrottet varit oundvikligt, derest ej
statshvälfningen i sista timmen vridit rodret ur hans hand.
Ur denna statshvälfning utgick vår nya författning. Med väl beräknad
försigtighet undveko lagstiftarne att göra andra rubbningar i statsskickets
grundformer än sådana, som afsågo en jemnare fördelning af makten mellan
konung och folk. Enväldet afskaffades, och en stark folkmakt bildades, men
utan att man derför beröfvade konungen hans gamla prerogativ. Statsskickets
urgamla former, »omgifna af seklens helgd och befästa af en allmän
nationalkraft», behöfde ej hos oss såsom annorstädes ombildas; man tog dem sådana
de voro, och man inskränkte sig till att göra dem mottagliga för en nyare
tids anda. På detta sätt blef det nya statsskicket på en gång öppet för
inrymmandet af nya element och mäktigt af en fortsatt utveckling på historisk
grund. Under det sålunda i detta den konstitutionela frihetens och
nationalitetsideens tidhvarf de flesta af Europas folk under bemödandet att förskaffa
sig borgerlig frihet och nationel enhet måst på mer eller mindre våldsamt
sätt bryta ned den gamla ordningen, har det svenska folket i allsköns lugn
kunnat fortfarande bygga på den gamla grunden. Till och med 1866 års
riksdagsordning, genom hvilken representationens länge fordrade ombildning
blef en verklighet, kunde utan våldsamma skakningar genomföras, och denna
betydelsefulla nydaning, med hvilken vårt offentliga lif inträdt i ett nytt
skede, medförde inga andra förändringar i vår regeringsform än dem, som
blefvo en följd af ståndsprincipens upphäfvande och införandet af samfälda val.
Svårare än enväldets afskaffande var ordnandet af de utländska
angelägenheterna. Freden återstäldes omsider, men först efter de smärtsammaste
förlaster. Freden i Fredrikshamn kostade oss hela Finland jemte de
åländska öarna och dessutom en betydlig landsträcka af Vesterbotten, eller landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
