Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skjutas åt sidan såsom på Gustaf HI:s tid, ty det måste i alla ärenden
rådfrågas; det blef ej heller en mellanmakt mellan konung och folk, såsom det
svenska rådet i foma tider gjort anspråk på att vara; det blef rådgifvande,
men ansvarigt för sina råd, icke blott inför konungen, utan äfven inför
ständerna, hvilken konstitutionela ansvarighet fattats i 1772 års
regeringsform. Och i denna dess ansvarighet hade man nu ett värn mot
regeringsmaktens missbruk och en säkerhet för regeringsformens efterlefnad.
Granskar man konungens styrelsemakt enligt 1809 års
regeringsform, så finna vi denna så till vida starkare, än den var enligt 1772 års
regeringsform, som konungen eger rätt att utan ständernas hörande bölja anfallskrig
och som han i frågor om fred, stillestånd och förbund ej är beroende af sina
rådgifvares enstämmiga mening. Att rätten att bölja krig blef honom med-
gifven, trots erfarenheterna från
Gustaf IV Adolfs regering, förklaras af
svårigheten att bestämma skilnaden
mellan ett anfalls- och ett
försvarskrig. Dock måste konungen, innan
han börjar ett anfallskrig, höra hela
statsrådet, och »dot stora kreditivet»,
som är afsedt för krigsbehof, får icko
lyftas, förrän kallelse utfärdats till
rikets ständer att sammanträda.
Formen för behandlingen af de
mini-steriela ärendena, det vill säga de
ärenden, som angå förhållandena till
utrikes makter, blef äfven en annan
än den för behandlingen af inrikes
ärendena. I ministeriela mål, sålunda
äfven i frågor rörande fördrag eller
förbund med främmande makter,
fattar konungen beslut på föredragning
af utrikes ministern i närvaro af
hof-kansleren eller någon annan
stats-rådsledamot, då han deremot i andra mål måste, om de äro af synnerlig vigt,
höra hela statsrådet, eljest minst tre statsrådsledamöter utom föredragande
statssekreteraren K
Den högsta ledningen af hela statsförvaltningen tillhör naturligtvis
enligt 1809 års regeringsform konungen. Embetsmännen stå under hans
upp-sigt och kontroll. Alla militära och vigtigare civila embeten jemte ett ganska
stort antal ecklesiastika sådana tillsättas af honom; dock intaga embetsmän-
1 I kommandomål eller sådana, som konungen i egenskap af högste befälhafvare för
krigsmakten till lands och sjös omedelbarligen besöijer, fattar han beslut »i närvaro af den
embetsman, åt hvilken han allmän befattning denned uppdragit«». Denna befattning
uppdrogs åt en generaladjutant för armeen och en generaladjutant för flottan.
11. Gustaf af Yetterstedt
(1776—1837).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
