Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stället for Ume, hvilken senare ort Döbeln, den störste strategen bland den
tidens svenska härförare, tillstyrkt. Expeditionen landade lyckligt vid Ratan,
beläget några mil norr om Ume; här skulle nu Yachtmeister landstiga och
skynda att bemäktiga sig Ume, men hans marsch gick oförklarligt långsamt,
och vid Sä vars bruk, ett par mil norr om Ume, blef han den 19 augusti
1809 angripen af den från öre elf i ilmarscher anrvckande Kamenski. Här
utspann sig en af de hetaste striderna i detta krig. Svenskarne kämpade
tappert, men Yachtmeisters okloka anordningar för striden omintetgjorde
frukterna af de enskildes tapperhet, och af den betydliga manspillan hans
trupper ledo — den var dock betydligt mindre än fiendens — lät han förmå
sig att gifva order om återtåg, hvarpå han drog sina trupper tillbaka till
Ratan utan att begagna sig af den ypperliga ställning, det på hans väg
befintliga passet vid Djekneboda erbjöd för en ny strid. Men äfven vid
Ratan, der han stod skyddad af flottans kanoner, blef han angripen af den
djerfve, i trupper honom underlägsne Kamenski, och slutet blef, att
Yachtmeister, ehuru obesegrad, fann för godt att åter inskeppa sig med hela sin
här, utan att öfverbefälhafvaren Puke motsatto sig det. Ostörd kunde
Kamenski fortsätta sitt återtåg ända till Pite.
Denna bedröfliga utgång på en expedition, af hvilken man haft rätt att
vänta stora följder, var långt ifrån egnad att nedstämma ryssarnes fordringar.
Också blef för den svenska regeringen numera ingenting annat att göra än
att böja sig för nödvändigheten. Med blödande hjertan undertecknade
Ste-dingk och Sköldebrand den 17 september 1809 det slutliga fredsfördraget,
ty
som skänkte Ryssland hela Finland jemte Aland och det svenska Vo st
erbo t ten intill Torne och Muonio elfvar. »Himmeln är mitt vitne, skref
Stedingk, att jag skulle velat underskrifva min död hellre än denna fred.»
Och hvad de svenska fredsombuden kände, det kände det samfälda svenska
folket, som nu med skilsmässan från de trofasta finname såg ett
fostbrödra-lag upplöst, som under omvexlande med- och motgång, under blodig kamp
och fredlig idrott fortvarat allt sedan Erik den heliges och Birger jarls tider.
I sjelfva verket hade dock Finlands skilsmässa från Sverige försiggått redan
före fredslutot, ty på en landtdag i Borgå hade kejsar Alexander redan i
mars 1809 låtit Finlands ständer hylla sig såsom storfurste. Frederna med
Danmark och Frankrike voro numera lätta att åvägabringa. Freden med
Danmark afslöts i Jönköping den 10 december 1809 och återstälde
förhållandena mellan rikena till hvad de varit före kriget. Freden med
Frankrike undertecknades i Paris den 6 januari 1810 och återgaf Sverige
Pommern mot förbindelse att ej i sina hamnar tillåta införseln af några
engelska varor eller handelsartiklar med undantag af salt.
Prinsens af Augustenborg utkörande till svensk tronföljare var ett
fruk-tansvärdt slag för gustavianerne; dock fullföljde detta parti under riksdagens
fortgång oförtrutet sina agitationer till förmån för prins Gustaf, i synnerhet
sedan Karl XIII:s helsotillstånd — den gamle konungen hade den 24
november 1809 träffats af ett slaganfall — lät förmoda, att ett tronombyte voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
