Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med instruktioner, gifna af prinsen af Ponte Corvo sjelf. Foumiers
meddelanden från prinsen gjorde intryck på Engeström och hans kolleger, och
riksdagsmännen påverkades af föreställningen, att Foumier vore sänd med
kejsarens goda minne. Sjelfve konungen, som till en böljan visat sig obenägen
för prinsens af Ponte Corvo val, ändrade åsigt. Följden blef, att det hemliga
utskottet sammankallades för att delgifvas en ny proposition, denna gång om
prinsens af Ponte Corvo val. Utskottet biföll; den 21 augusti 1810
föredrogs den kungliga propositionen hos riksstånden och bifölls nästan
samtidigt i de tre ofrälse stånden och kort derpå äfven hos adeln. Hvad
som förklarar utgången af detta sagolika val, var svenskames gamla förkärlek
för Frankrike, hoppet om den väldige Napoléons vänskap och Finlands
återfående som en följd deraf, äfvensom den allmänna öfvertygelsen om
prinsens af Ponte Corvo fältherreegenskaper och statsmannaduglighet.
Den 26 påföljande september antogs och stadfästes den nya
successionsordning, enligt hvilken prinsen af Ponte Corvo och hans manliga
bröstarfvingar skulle ega rätt till den svenska tronen.
Karl Johan och Xapoléon. — Tyska och danska krigen.
Karl Johans tidigare historia. — Hans förhållande till Napoléon. — Hans ankomst till Sverige.
— Hans stlllning till konungen oeh de ledande minnen. — Brytning I n t rikes politiken. — Örebro
-riksdag 1812. — Karl Johan ligger grand till en ny koalition mot Kapollon. — MStet 1 Åbo. —
Kapo-léons tåg till Moskva. — FSrdragen I Stockholm. — Tyska kriget. — Trachenberg. — Grossbeeren
’och Dennewitz. — Leipzig. — Krig med Danmark. — Klelfreden (1814).
Jean Baptiste (Jules) Bernadotto föddes den 26 januari 1764 —
franska källor uppgifva 1763 — i ett af Frankrikes aflägsnaste landskap, det
vid foten af Pyreneerna liggande Béarn. Hans vagga stod i staden Pau,
bekant som den fräjdade Henri IY:s födelseort. Fadera var sakförare vid
parlamentsdomstolen i Pau, men sakförarens yrke tilltalade ej sonen, som
af sin eldiga håg tidigt drefs till det mer omvexlande, bullrande lifvet i falt.
Bedan 1780 tog han, sina anhörige ovetande, värfning som volontär vid ett
regemente. Men krigstjensten erbjöd på denna tid i Frankrike inga
fram-tidsutsigter för medelklassens söner, enär adlig börd ännu var det
oundgängliga vilkoret för officersgradens vinnande. Också skulle Bernadotte utan
tvifvel sett sitt lif förrinna under den andefattiga ijenstgöringen i
underordnade grader, derest ej den stora franska revolutionen, som nedbröt
stånds-skilnaderna i Frankrike, lemnat öppet tillfälle för den högre begåfningen att
bryta sig egen väg. Och begåfning egde Bernadotte i rikaste mått. Han
besatt denna snillets öfverlägsenhet, som i förening med viljans kraft ser och
nedbryter hindren, och på samma gång denna hjertats medfödda godhet och
den yttre personlighetens tjuskraft, som fängsla menniskoraa. Visserligen
saknade han den bildning, som en klassisk uppfostran allena kan bereda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
