Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på den vankelmodige Alexander och komma honom att, om ej bryta sina
löften till Sverige, åtminstone jemka dem på ett sätt, som gjorde dem till
tomma ord. För öfrigt var det ej nog med Rysslands garantier; Sverige
behöfde sådana äfven af England, hvars subsidier voro snart sagdt
oundgängliga, om Sverige skulle kunna deltaga i kriget; men de engelska
statsmännen måste af hänsyn till oppositionen inom parlamentet fasthålla, att
Sverige, uppgifvande sin särskilda politik, egnade sina krafter helt och hållet
Åt förfäktandet af koalitionens gemensamma fördelar. Skulle England
medverka till Norges förening med Sverige, skulle det vara för att belöna de
tjenster, Sverige förut gjort koalitionen.
Tåget till Moskva blef ödesdigert för Napoléon. Med sina efter
mördande strider och ytterst tröttande marscher utmattade och betydligt
sammansmälta trupper hade han ändtligen den 14 september 1812 hållit sitt
intåg i tsarernes gamla stad. Men de förhoppningar, han satt på besittningen
af Moskva, skulle snart förblekna. Den 15 september stod staden, antänd
af ryssame sjelfva, i lågor, och då elden ändtligen den 21 afstannade, var
mer än hälften af den stora staden lagd i aska. I fem veckor höll likväl
Napoléon ut vid Moskvas rykande grushögar och ramlande murar under
fruktlösa fredsunderhandlingar. Slutligen måste han dock beqväma sig till
att återtåga med sina redan med en tredjedel förminskade trupper på samma
ödelagda väg, på hvilken han kommit. Skildringen af detta evigt
minnesvärda återtåg, hvarunder den yppersta här, som Europa dittills skådat,
förgicks, mindre genom fiendens vapen än genom hunger och brist af alla slag,
måste vi förbigå. Efter den ryktbara öfvergången öfver B er e si na urartade
återtåget till en allmän flykt. Slutligen inträdde, för att göra eländet
fullständigt, vintern med sin köld. Napoléon skyndade lik en fältflykting i all
hemlighet till Paris, under det de få, som ännu återstodo af den stora
armeen, med förfrusna lemmar, utsvultna och vapenlösa kastade sig in i de
preussiska fästningarna.
Den stora franska armeens grufliga tillintetgörelse gaf de under
Na-poléons jemhand djupt böjda folken mod att försöka bryta sina bojor. Till
en böljan reste sig det länge och djupt förödmjukade Preussen för att
ansluta sig till koalitionen. Först ingick den preussiske generalen York på
eget bevåg stillestånd med en mot honom stående rysk här, så ingick den i
det längsta tveksamme konung Friedrich Wilhelm III i Kalisj och
Breslau den 27 och 28 februari 1813 förbund med Ryssland, derpå följde
den preussiske konungens berömda »upprop» till sitt folk och kort derefter
hans krigsförklaring mot Frankrike. Ännu var dock Napoléon trots sina
oerhörda förluster långt ifrån besegrad. Stampande nya härar ur marken,
beredde han sig att åter möta sina fiender, denna gång på Sachsens och
Schlesiens slätter, der den afgörande striden om herraväldet i Europa skulle
utkämpas.
Man befann sig redan ett godt stycke inne på året 1813, och ännu hade
ej Earl Johan blifvit satt i tillfälle att företaga sitt länge tillämnade angrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
