Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samla hela den franska nationen och uttänja fälttåget, sedermera af farhågor
for, att hans gamla fosterlands gränser i en blifvande fred skulle blifva så
kringskurna, att det ej längre blefve i stånd att intaga en stormakts
ställning i det europeiska statssystemet. Han lät derför sina trupper stanna i
Belgien oeh reste efter de förbundnes intåg i Paris och Napoléons
tronafsä-gelse sjelf allena till Paris, der han genom kejsar Alexanders bemedling
lyckades försäkra sig om de förbundna makternas understöd till att bringa
Norges öfverlemnande i verkställighet. Underrättelse hade nämligen ingått,
att norrmännen ej ville underkasta sig freden i Kiel, utan att de under
ledning af den danske ståthållaren, prins Kristian Frederik, ville återställa
Norges forna sjelfständighet. Dessa oroande underrättelser påskyndade äfven
Karl Johans afresa från Paris. Efter att i Bruxelles hafva upplöst
nord-armeen återvände han till Sverige och gjorde i juni 1814 under befolkningens
jubel sitt intåg i Stockholm. Sverige hade emellertid jemte de förbundna
makterna undertecknat freden med Frankrike i Paris. Det afträdde ön
Guadeloupe till Frankrike, men erhöll i stället af England något
senare en ersättning af 24 millioner franc.
Föreningen med Norge.
Karl Xni:s sista tid.
Norges Ildre historia. — Dess ställning till Danmark. — Norrminnens nationalklnsla raknar.
— Riksförsamlingen på Eldsvold. — Kriget. — Konventionen 1 Moss. — Förhandlingar med
stortinget. — Karl XIII konung af Norge. —r Norges grundlov. — Kongressen 1 Wien. — Riksdagen
1815. — Den flnanslela ställningen. — Handelskris. — Diskonterna. — Ny urtima riksdag 1817. —
Karl XIII» död, den 5 fehr. 1818.
Kort efter kielfredens afslutande utfärdade Karl Xin en proklamation till
norrmännen, hvari han meddelade dem underrättelsen om Norges afträdande
och utlofvade, att landet skulle komma i åtnjutande af en efter dess behof
lämpad statsförfattning med egen representation och beskattningsrätt. Huru
frisinnade dessa löften än voro, så kände sig dock norrmännen föga tilltalade
af dem. De senast förflutna årens märkliga händelser hade höjt deras
nationalkänsla och hos dem uppväckt medvetandet om den statsrättsliga
ställning, som borde tillkomma ättlingarne af Olaf Tryggvessons och Harald
Hård-rådes folk, och sålunda inträffade det, att samma land, som under många
mansåldrar utan motstånd funnit sig i att vara underkastadt danske
konungens oinskränkta styrelsemakt, nu, då utsigt lemnades det att genom en
förening med Sverige blifva delaktigt af ett fritt folks dyrbaraste rättigheter,
med motvilja förkastade samma förening, enär den syntes det komma till stånd
utan dess hörande och följaktligen utan hänsyn till dess fria
sjelfbestäm-ningsrätt.
Norges förening med Danmark går tillbaka ända till Olaf Håkanssons
och Margaretas dagar. Vid kalmarunionens upplösning förblef Norge, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
