Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
burgska huset. På Frederik YI:s öppna bref om Norges afträdande faste
han intet afseende. För att lära känna stämningen i det inre af landet
företog han en resa genom Gudbrandsdalen till Trondhjem, hvarunder han
uppmanade befolkningen att resa sig till värn för sin sjelfständighet, och
allestädes rönte han bevis på folkets motvilja mot Sverige. På återresan
sammankallade han några af Norges yppersta män till ett möte på Eidsvolds
jernbruk (den 16 februari 1814). Hans plan var att förklara sig såsom Norges
konung, i egenskap af närmaste arftagare efter Frederik Yl, hvilken nu
af-st&tt från sina anspråk, men denna plan lät han, dertill öfvertalad af
professor Georg Sverdrup, falla. Mötet var ense deri, att konung Frederik
oj varit berättigad att öfverlemna Norge till någon annan regent, hvaraf
följde, att norrmännen nu egde befogenhet att sjelfva bestämma sitt öde.
Man ansåg derför, att kielfredon ej vore bindande för Norge, och man beslöt,
att prinsen tills vidare skulle öfvertaga riksstyrelsen, äfvensom att en
grund-lagsstiftande församling skulle sammankallas till Eidsvold.
I öfverensstämmelse härmed sammankallade äfvon prinsen en
riksförsamling till Eidsvold. Den öppnades den 10 april och bestod af 112
medlemmar, utsedda af städerna, landsbygden, hären och flottan. Den delade
sig genast i tvenne, hvarandra skarpt motsatta partier,
sjelfständighets-fl ocken, som ej ville veta af någon förening med Sverige, och den
svensksinnade flocken, som ifrado för, att denna förening skulle komma till
stånd, under förutsättning likväl, att Norge skulle blifva ett fritt rike med
ogen författning. Den förra hade till ledare utom den ofvan nämde G.
Sver-<lrup sorenskriverne Kristian Magnus Falsen och Yilhelm Koren
Christie, kapellanen Jonas Rein och kaptenen Peter Motzfoldt. Den
senare, som blott räknade omkring 30 medlemmar och som derför snart
bragtes till tystnad, räknade bland sig män sådana som Yedel-Jarlsberg,
kammarherren Peder Anker, amtmannen Severin Lövenskjold,
bruks-ogaren Jakob Aall, kapellanen Nikolai Vorgeland och sorenskriver
Gustaf Peter Blom. På grundlagsarbetena utöfvade partisöndringen intet
inflytande; också blef man snart ense om den nya författningen, vid hvars
utarbetande man lade till grund ett af Magnus Falsen efter 1791 års franska
konstitution och den nya svenska regeringsformen uppgjordt grundlagsutkast.
Den 16 maj 1814 var grundlagen färdig och antagen. Att den skulle blifva
radikalare, än kanske önskligt var, hade man kunnat förutse; emellertid var
den lämpad efter Norges egendomliga samfundsförhållanden, och den
kännetecknades derför af samma enkelhet som dessa. Den 17 maj blef prins
Kristian Frederik vald till konung, och den 19 aflade han sin ed på
författningen. Dagen derpå samlades eidsvoldsmännen för sista gången för att
säga hvarandra farväl. Känslan af det betydelsefulla i det verk de gjort och
det farliga i fäderneslandets ställning var lefvande hos dem alla. Räckande
hvarandra händerna, bildade de en stor brödrakedja, hvarpå de under ropet:
»Enige och trofaste, intill dess Dovre faller!» under djup rörelse åtskildes.
Att Sverige skulle foga sig efter den norska sjelfständighetsförklaringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
