Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sålunda gjorde svenskarne sig lätt till herrar öfver Giommens venstra
strand. Der det kom till strid, kämpade norrmännen tappert; så lyckades
öfver-ste Krebs i tvenne strider vid Lier och Matrand bro besegra en underlägsen
svensk kår under generalmajor Gahn af Colquh o u n, hvilken från Eda skana
framträngt till Lier, söder om Kongsvinger. Något större inflytande på
operationerna i deras helhet utöfvade Gahns motgång ej; också vidtog Karl
Johan sina anordningar for att på en gång i fronten, på sidorna och i
ryggen angripa den norska hufvudstyrkan, som nu var sammandragen i
trakten af Moss. Man väntade ett afgörande fältslag, men ett sådant ville
man i högqvarteren helst undvika. I tanke att vinna norrmännen genom
hofsamhet inledde kronprinsen underhandlingar, och dessa förde äfven till
åsyftadt slut, dock först sedan Karl Johan låtit bringa Kristian Frederik den
helsningen, att han skulle ställa honom inför en militärkommission, derest
han ej nedlade regeringsmakten. Den 14 augusti 1814 ingicks
konventionen i Moss, och här förband sig Kristian Frederik att sammankalla
stortinget och, så snart detta sammanträdt, nedlägga sin konungavärdighet och
lemna landet. Deremot lofvade den svenska regeringen att, i fall föreningen,
antoges af stortinget, erkänna eidsvoldsgrundlagen med de förändringar, som
blefve en följd af föreningen med Sverige. Ett vapenstillestånd inträdde*
och svenskarne besatte på grund af konventionen Fredriksstens fästning.
Den 7 oktober sammanträdde stortinget i Kristiania. Ledamötemes
antal var 80; af dem Hade ej mer än 20 tillhört den förra riksförsamlingen i
Eidsvold. Kristian Frederik nedlade sin krona och afgaf till stortinget en
förklaring, hvari han för sig och sina efterkommande afsade sig Norges krona.
Derpå böljade förhandlingarna om föreningsvilkoren och
grundlagsförändringarna. Sinnesstämningen mot svenskarne hade ej blifvit vänligare efter
de senaste tilldragelserna. »Norrmännen, så skrifver Vetterstedt vid denna
’ tidpunkt, sammankommo till stortinget, nästan okunniga om hvad som både
i politiskt och militäriskt afseende förefallit både inom och utom deras land.
Uppfödda i hat mot Sverige, hade de om dess statsbygnad hvarken sökt
eller fått någon sann kännedom. Det hade alltid varit danskames och i
synnerhet Kristian Frederiks bemödanden att underblåsa de gamla
national-fördomarna. Prester och embetsmän, som genom eidsvoldskonstitutionen frngo
vid val till representanter ett stort inflytande, hade ett eget intresse att försvara
den och att uppmuntra allmänheten till ett kraftigt försvar af den frihet och
sjelf-ständighet, som derigenom blifvit proklamerade.–––––––––––-För all-
mogen hade man så länge predikat om dess egen styrka, att den nu
förlitade sig derpå, synnerligen i de delar af landet, hvilka från krigsban&n
voro aflägsnade. I Bergens och Trondhjems stift hade man med entusiasm
omfattat tanken på ett isoleradt oberoende och valt samt befullmäktigat
riksdagsmän under det vilkor, att de skulle sätta sig emot föreningen med
Sverige.»
Förhandlingarna om föreningsvilkoren fördes å svenska sidan af sex
dertill utsedda kommissarier, Rosenblad, Vetterstedt, Plåten, statssekre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
