Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äfven beredvilligt liqvidationsfrågan om hand, men stälde sig dervid på
Danmarks sida. Från Aachen afläto de der församlade suveränerne hvar
för sig en skrifvelse till Karl Johan, hvari de anhöllo, att han så snart
som möjligt måtte bringa tvisten med Danmark till slut. Skrifvelsema*
hvilka voro affattade i samma ordalag, slutade med ett för den svenske
konungens sjelfkänsla sårande uttalande, att det nu tillkomme honom att
icke svika suveränemes förväntningar. Med kraft tillbakavisade Karl Johan
detta försök af stormaktema att göra sig till skiljedomare i en tvistefråga*
som blott rörde de förenade rikena och Danmark, och i sina svar på
su-veränernes skrifvelser gaf han oförstäldt uttryck åt den harm, som jäste
inom honom. Så allvarsamma ord, som han nu stälde till den rysko
sjelf-herskaren, hadc denne sannolikt aldrig fatt höra från någon monark. Det
är Karl Johans ära att hafva vågat föra ett sådant språk; men han stod vid
denna tidpunkt ännu i sin fulla kraft, han kände lifligt sin pligt att
tillbakavisa hvaije angrepp mot sina folks sjelfständighet, och medvetandet af
de tjenster, han gjort Europa i koalitionsstridon mot Napolöon, hade fylt
honom med en berättigad sjelfkänsla.
Emellertid var det af största vigt för den svensk-norska regeringen att
påskynda liqvidationsfrågans afgörande. Hon lyckades förmå det
konstitutio-nela England åtaga sig att blifva skiljedomare, och hon undgick derigenom
för ögonblicket makternas hotande mellankomst. Genom Englands bemedling
afslöts äfven ett fördrag med Danmark den 1 september 1819, och i detta
fördrag bestämdes Norges andel i den danska statsskuldon till tre millioner
riksdaler hamburger banko (12 millioner kronor), hvilka skullo betalas med
300 000 riksdaler årligen under tio år. Men dermed var frågan långt ifrån
löst, ty det norska stortingets godkännande af fördraget erfordrades, och att
erhålla detta var ej lätt. Stortinget sammanträdde i böljan af år 1821.
Oppositionen inom det samma villo betrakta fördragets afslutande, innan
stortinget blifvit hördt, såsom en olaglighet. Det särskilda utskott, som blifvit
tillsatt för att utreda frågan, hemstälde, att Norge skulle öfvertaga den del
af skulden, som under den närmast följande tiden förfölle till afbetalning,
men att stortinget skulle uppskjuta sitt beslut med afseende på återstoden*
hvilken man tänkte skulle kunna vältras på Sverige, hvars konung afslutit
det af Norge aldrig erkända kielfördraget. Yisserligen blef ärendet af
stortinget återförvisadt till utskottet för ny behandling, men fara var dock, att
stortinget till slut skulle förkasta den gjorda öfverenskommelson med
Danmark, och detta förmådde Karl Johan, som var beredd att i värsta fall tvinga
stortinget till eftergift, att utfärda befallning om, att 6 000 man svenska och
norska trupper skulle sammandragas till ett öfningsläger på Etterstaslätten
mellan Moss och Kristiania. Till tvångsåtgärder skulle det dock ej komma.
Stortingsmännen, som i det längsta velat förhala frågans slutliga afgörande*
började sjelfva inse det farliga i Norges ställning, och under farhågorna för*
att de genom att längre trotsa Karl Johan och stormakterna skulle sätta
Norges nyförvärfvade fria författning på spel, beslöto de den 29 maj 1821 med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
