Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nästan uteslutande alla högre embetsmän, hvarigenom han i sjelfva verket
gjorde till en död bokstaf regeringsformens föreskrift, att konungen skulle vid
alla befordringar endast fösta afseende på do sökandes förtjenst och
skicklighet, men icke på deras börd.
Man hadc väntat, att en man, som sjelf utgått ur folkets led och som
vunnit sina första lagrar såsom republikan under kampen för en nyare tids
ideer, skulle, sjelf vorden regent, befordra sitt lands utveckling i frisinnad
riktning, men detta blef långt ifrån fallet. Karl Johan hvsto visserligen all
aktning för den besvurna grundlagen, men erinringarna från hans forna
födernesland, der eftergifterna åt folkmakten slutligen ledt till tronens
omstörtande och partilidelsernas frigörande från snart sagdt alla moraliska och
sociala band, hade betagit honom all lust att genom nya frisinnade
inrättningar öka den folkmakt, do nya grundlagarna skapat i Sverige. Förglömmas
må ej heller, att han vid sin ankomst till sitt nya födernesland ej längre
var ung, hvadan han också aldrig lärde sig dess språk, och detta gjorde det
för honom omöjligt att till alla delar sätta sig in i Sveriges alla förhållanden,
hvadan följden blef, såsom en af hans forna rådgifvare nyligen yttrat, att
han ej kunde med tillförlitlighet döma om företrädet hos de nya inrättningar,
man ville sätta i stället för do gamla, om hvilka han i allmänhet hade
en hög tanke. Dertill kom trycket af den tunga reaktionära luft, som
efter 1815 lägrade sig öfver Europa. Det fans visserligen en tid, det
var efter kongressen i Aachen, då Karl Johan hvälfde i sitt hufvud planen
att såsom en motvigt mot de kontinentala stormakterna upprätta ett
förbund af Europas konstitutionela stater, men han fattade denna plan
mindre af kärlek till konstitutionalismen än af missnöje med stormakternas
sjelf-tagna interventionsrätt, och han frånträdde den, då han i den böljande
oppositionen trodde sig so förebuden till de omstörtningssträfvanden, som
framträdde i södra och mellersta Europa, och i det följande stälde äfven han sig*
på monarkernes sida under deras kamp för konungamakten mot folkmakten.
Att bevara det bestående från alla väsentliga rubbningar blef sålunda det
kännetecknande draget i Karl Johans regeringssystem, hvad den inre
politiken beträffar.
Konungens obenägenhet för omfattande reformer delados af hans
ministrar. Karl Johan bibehöll sin företrädares rådgifvare, och vi återfinna
sålunda i hans konselj justitiestatsministern Gyllenborg, utrikesministern
Engc-ström, statsråden Rosenblad och Fleming och hofkansleren Vetterstedt,
hvilken sist nämde vid den ålderstigne Engeströms afskedstagande 1824 blef
utrikesminister. Vrede hade utgått ur statsrådet redan 1812, Adlerbeth hade
nedlagt sitt embeto 1815, och Adlercreutz och generalamiralen Puke,
äfven-ledes en kort tid statsråd, hade aflidit sist nämda år. I de afgångnes ställe
hade inkallats landtmarskalken vid 1812 års riksdag Karl Lagerbring,
statssekreteraren Adolf Göran Mörncr, genorallöjtnanten Anders Fredrik
Skölde-brand och konteramiralen, sedermera generalamiralen Olof Rudolf Ceder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
