Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1818 och 1814 års fälttåg, och hvilken längre fram äfven gjorde sig känd
såsom författare af flere statsekonomiska och politiska skrifter *.
Visserligen voro dessa män i allmänhet värda all aktning, men det kunde
med skäl sättas i fråga, om flere af dem, såsom uppfostrade i enväldets skola,
verkligen lemnade någon trygghet för, att ej regentens personlighet vid de
allmänna ärendenas behandling trädde grundlagen för nära. Det fordrades
for öfrigt en icke ringa grad af karaktersfasthet för att med kraft kunna
förfakta en mening, som den liflige, lätt upplågande konungen ej delade. »Man
verkar ej, bekände Plåten vid 1823 års riksdag, lika lätt på den hjelte, som
slog Europas förste krigare vid Dennewitz och vid Saales stränder till jorden,
som på den konung, hvars namnstämpel sattes under besluten, när så
erfordrades.»
Att under sådana förhållanden
den redan vid 1815 års riksdag
framträdande oppositionen skulle erhålla
allt flere näringsämnen och
följaktligen vinna allt mera styrka, var en
gifven sak. Denna opposition visade
sig i början af Karl Johans regering
företrädesvis på riddarhuset, der den
hade till ledare först friherre Staél
von Holstein och prosten grefve
Schverin och sedermera öfversten
friherre Anckarsvärd. Af dessa män
hafva do två sist nämda för alltid
fäst sina namn i historien om vårt
konstitutionela statslifs utveckling.
Fredrik Bogislaus von
Schverin, född 1764 och son af
riksrådet grefve J. F. von Schverin,
hade börjat sin bana som militär
och vid 13 års ålder inskrifvits som
kornett vid ett kavalleriregemente.
Men begäret efter att snart vinna en mera oberoende ställning än den,
hvar-till krigstjensten i fredstid gaf utsigt, förmådde honom att tidigt utbyta
uniformsrocken mot kaftanen, och efter en vid Göttingen i hast vunnen
magistergrad blef för detta kornetten, numera kunglig hofpredikanten, knapt
tjugufyra-årig, utnämd till kyrkoherde i Sala indrägtiga pastorat. Ehuru »oförvitlig» i sitt
nya embete, synes dock Schverin under de närmast följande årtiondena hafva
nedlagt sin ovanliga handlingskraft och verksamhetslust mindre på de pastorala
1 Engeström, Rosenblad, Fleming, Vrede, Vetterstedt, Lagerbring, Cederström, Yirsén,
Sköldcbrand och Bjömstjema, af hvilka flertalet tillhörde yngre eller nyadlade ätter, voro
vid denna tidpunkt eller blcfvo i det följande efter hand, liksom Anckarsvärd, Stedingk,
Essen, Sandels, Adlercreutz, Plåten, Adlersparrc och G. Lagerbjelke, upphöjda i grofligt stånd.
40. Fredrik Bogialaus von Schverin
(1764—1834).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
