Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrifvas, dock mot vilkor, att bolagets oktroj till diskontrörelse utan
ersättning förfölle.
Den oppositionela ställning, flere af riksdagsmännen intagit under denna
riksdag, befordrade i hög grad den politiska lifaktigheten i landet. Denna
visade sig närmast i uppkomsten af en politisk tidningsliteratur, som
synbarligen sträfvade att bringa alla på dagordningen stående vigtigare
samhällsfrågor under offentlig pröfning. Hätskhet och bitterhet lågo i förstone ej i
den ton, den nya pressen antog, och den skilde sig häri på ett fördelaktigt sätt
från sin föregångare, den från 1810, hvilken, frigjord från presstvånget, gått
öfver till ett ohejdadt sjelfsvåld och derigenom äfven dragit öfver sig 1812
års indragningsmakt, för hvars tunga slag den snart dukade under. Den
nya pressen vände sig ej mot regentens person, men deremot underlät
den icke att granska de styrelseåtgärder den kungjorde, och med synnerlig
ifver sökte den bekämpa den rådande godtyckligheten inom lagskipningen
och förvaltningen. Don uppväckte emellertid härigenom ett lifligt missnöje hos
den vid alla anmärkningar nedifrån ovana embetsmannaklassen, hvars främsta
män beklädde statsråds- och hofkanslersembetena, och i indragningsmakten
hade denna ett medel att hämnas pressens angrepp, hvilket ej heller lemnades
obegagnadi Men huru ofta de politiska dagbladen än indrogos, sä förmådde
styrelsen derigenom ingalunda hämma yttrandefriheten och granskningslusten,
hvilken senare tvärt om syntes blifva allt större. Anmärkaren, utgifven
af romanförfattaren Fredrik Cederborgh, Anmärkarne, hvilken tidning
under det nya namnet Argus förvärfvade sig en stor ryktbarhet och som
utgafs af Cederborghs medarbetare, auditören Georg Scheutz i förening
med den »grundlige», sjelfkäre magister Johan Johansson, samt den
synnerligen talangfullt redigerade Stockholms courier, utgifven af brödeme
Johan Peter och Sven Lorens Theorell, voro banbrytarne för den fria
tidningspressen i Sverige.
Tack vare dagbladen, följde äfven den stora allmänheten med vida större
- uppmärksamhet än vanligt förhandlingarna vid den till den 15 januari 1823
utlysta riksdagen, den första lagtima efter 1809. Till landtmarskalk kallades
en af rikets herrar, grefve Karl de Geer, och den nye erkebiskQpen Karl
von Rosenstein, H. N. Schvan och Anders Jansson Hyckert förde ordet i
preste-, borgar- och bondestånden. Regeringen väntade en ännu lifligare
opposition bland ständerna än vid föregående riksdag, och hon hade derfor,
i syfte att oskadliggöra den farligaste af sina motståndare, Anckarsvärd,
låtit anbefalla åtal mot honom för majestätsbrott. Anckarsvärd hade i en
klagoskrift öfver ett i hans tanke olagligt kasserande af några
munderings-persedlar, hvilka han i egenskap af rusthållaro haft att aflemna, kallat några
styrelseåtgärder landsförderfliga. I öfverensstämmelse med den uppfattning,
som blef allt mer och mer vanlig hos de styrande vid denna tid, enligt
hvilken man betraktade anmärkningar mot regeringshandlingar såsom
lastande konungens gemingar, yrkade den allmänne åklagaren å
Anckarsvärd lifvets förlust. Rättegången, som fortgick äfven efter riksdagens böljan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
