Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(4 november 1828—19 mars 1830) ingalunda var hågad att nagelfara med
samma stränghet som revisorerne. Karl de Geer var åter landtmarskalk, och
talmansklubborna fördes af erkebiskop Rosenstein, borgmästaren i Sundsvall
Jonas Ullberg och Johan Olsson Longberg. I sjelfra verket var
regeringen, som i tid vidtagit sina anordningar för det parlamentariska fälttåget,
vida starkare vid riksdagen, än man kunnat vänta. Orsaken dertill torde
förnämligast vara att söka dori, att oppositionen, ehuru hon tilltagit i styrka
inom alla stånden, saknade en i allo lämplig ledare. Schverin egnade sig
numera uteslutande åt myntfrågan, och Anckarsvärd intog oaktadt all sia
48. Karl XIV Johan i sitt arbetsrum £ Stockholms slott.
styrka i ordskiftet en allt för negativ ställning, för att han skulle kunnat
framlägga ett bestämdt program till ledning för sitt parti. Deremot erhöllo
de ministeriele en skicklig ledare i Yirséns skyddling och efterträdare,
friherre Karl Johan af Nordin, hvilken jemte öfversten grefve Per Gustaf
af Ugglas och för detta borgarståndstalmannen H. N. Sch van nu
inkallades i statsrådet. Tilltagsen och beslutsam och deijemte fyndig och förslagen,
med vidsträckta förbindelser icke blott inom adeln, utan äfven inom
preste-och borgarstånden, utöfvade Nordin, nu på en gång statsråd och tillförordnad
öfverståthållare i Stockholm, ett stort inflytande på riksdagens gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
