Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nandet af den svagares rätt, för qvinnans emancipation, för näringsfrihet ocb
en tidsenligare tullagstiftning stred han, så länge han lefde, vare sig i
tidningens spalter eller från riksdagsbänken, med oförtröttadt nit. För
pressens sjelfständiga ställning inom samfundslifvet har ingen verkat i högre grad
än han. Emellertid måste skarpa anmärkningar göras mot det sätt, hvarpå
Hierta sökte bereda seger åt sina i allmänhet nog mycket demokratiska
ideer. Hans framställning var ofta afsigtligt vilseledande, hans skämt ej
sällan hänsynslöst och groft, och det öfvordrifna smicker, hvarmed han sökte
vinna den stora massan, så till vida skadligt, som det gaf näring åt hennes
onda lidelser.
En mindre ryktbar, men lika oförtruten och vida mer ridderlig förkämpe
för de frisinnade åsigtorna var Vilhelm Fredrik Dalman, under hvars
ledning den gamla annonstidningen Dagligt allehanda förvandlades till en
oppositionstidning, dock i strängt konstitutionel anda. Representationssättets
ombildning och ståndsfördelningens uppkäfvande blef nu den frisinnade
pressens hufvudsyfte. Men do konservative hade äfven sina organ. Den s&
kallade historiska skolan, till hvilken konservatismens literära storheter
sam-manslutit sig och hvilken med sin förkärlek för do gamla
samhäUsinrättnin-garna hyste en stor obenägenhet för alla mer genomgripande reformer,
uraktlåt ej att med de stora förmågor, som stodo henne till buds — en Geijer,
en Palmblad, en Atterbom, en Järta, en HartmansdorffJ, en B. von
Bes k ov med flere — inom literaturen bekämpa de nya ideerna, och inom
pressen stredo Askelöf, Vallmark, Lindgren och G. Lagerbjelke
oförtrutet för den gamla ordningen. Emellertid vunno de liberala åsigtema
allt mera mark inom det allmänna tänkesättet. Under det de konservativa
tidningarna räknade allt färre och fårre läsare, gick Aftonbladet ut i för
hvaije år allt större upplagor, och i ett tal i sjelfva Vexiö domkyrka kunde
den aftonbladsfiendtlige Tegnér låta undfalla sig de bittra orden, att sist
nämda tidning blifvit det svenska folkets Bibel.
Hos konungen framkallade julirevolutionen och de derpå följande
hvälf-ningama i det öfriga Europa så mycket större farhågor, som han, med
erfarenheterna från den stora revolutionen för ögonen, i allmänhet hyste en
afgjord fruktan för alla folkrörelser. Förhållandet mellan honom och den nya
franska regeringen blef synnerligen spändt; i stället slöt han sig ännu
närmare än tillförne till Rysslands envåldsherskare Nikolaus, till stor sorg för
svenskarne, som nu med det lifligaste deltagande följde polackarnes
samtidigt pågående olyckliga frihetskamp mot sina ryska förtryckare (1830—1831).
Icke mindre stötte Karl Johan svenskame genom sin mer och mer öppet
visade obenägenhet för alla mer omfattande reformer. Att intet stöd från
tronen skulle gifvas iframe för en representationsförändring, hvilken
oppositionen redan började betrakta som en lifsfråga för nationen, blef uppenbart
af konungens trontal vid 1834 års riksdag, hvari landet erinrades, att det
1 Både Järta och Hartmansdorff hade öfrergått till den konservativa sidan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
