Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
qväfva oppositionspressen. Dessa bemödanden retade blott till nya, ännu
häftigare angrepp från pressens sida, hvilka numera riktades, icke blott mot
hvad som kallades »systemet», utan mot den gamle, i grund och botten
varm-hjertade och välmenande, men af sin omgifhing vilseledde konungen
personligen. Under 1834 års riksdag hade regeringen oklokt’nog låtit anställa ett
åtal för majestätsbrott mot en af pressens mera bekanta medlemmar,
kapten Anders Lindeberg, och utgången af detta åtal hade bort varna
henne från att fortgå på samma väg. Lindeberg hade gång efter annan
ingått till konungen med begäran att i Stockholm få upprätta en enskild teater
och deri sökt visa, att den kungliga teaterns då varande monopol å do
offentliga skådespelen i Stockholm vore grundlagsvidrigt. Hans begäran afslogs,
och i förtrytelsen deröfver inlemnade
Lindeberg i mars 1834 till
justitieombudsmannen en skrift, hvari han
i starka och straffvärda ordalag
an-gaf bevekelsegrunderna till de afslag
han fatt, dervid framhållande, att det
vore till konungens vinning, som det
då rådande teatermonopol, öfver
hvilket han besvärade sig, upprätthölls.
Lindeberg åtalades för
majestätsförbrytelse och dömdes af hofrätten, sig
till straff och androm till varnagel,
att mista lifvet genom halshuggning.
Högsta domstolen stadfäste hofrättens
dom, men med tillagd benådning af
lifsstraffet till tre års fästning. Men
Lindeberg afvisade benådningen och
yrkade att få veta dagen för
exekutionen, förklarande, att han
»andligen» vore beredd att dö när som
helst, och att hans hufvud, fallet
för bilan, skulle blifva gagneligare för fäderneslandet än sittande på hans
skuldror». Regeringen kom i det största bryderi; att afrätta Lindeberg, derpå
hade man naturligen aldrig tänkt, och nåd vägrade den dömde mottaga.
Slutligen fann man dock en utväg att draga sig ur det kinkiga spelet. Karl
Johan utfärdade på den 24:e årsdagen af sin första ankomst till Sverige en
allmän amnesti för alla för statsförbrytelser dömda personer — inalles tre —
och således öppnades fängelseportarna snart nog för den tredskande, nu
ryktbar vordne Lindeberg. Den så hemskt böljade högmålssaken hade slutat
med en fars.
Af indragningsmakten gjordes det vidsträcktaste bruk, synnerligen under
de tider, Hartmansdorff förvaltade hofkanslersembetet (1837—1838). Under
åren 1835—1838 blef till exempel Aftonbladet indraget fjorton gånger, och
54. Jakob August von Hartmansdorff
(1792 — 1856).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
