Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fursten till Stockholm. Fartyget landade utanför den svenska
konungabor-gens fönster; en person skyndar storfurstens svit förbi upp till slottet och
inträder oanmäld i Earl Johans kabinett. Det var tsaren sjelf, som till
Karl Johans och Brahes fullständiga öfverraskning velat gifva detta stora
bevis på sin vänskapliga sinnesstämning. Karl Johan var synbarligen smickrad.
Tsaren återvände redan natten mellan den 12 och 13, men tronföljaren stannade*
qvar något längre och blef derigenom vitne till de kort derpå inträffande*
»crusenstolpiaderna» i den svenska hufvudstaden. Och storfursten gick, så
har man sagt, helt lugn omkring på Stockholms gator den 21 juni 1838, då
slottet såg ut som en fästning och Karl XIILs torg som ett fältläger.
Men jäsningen i sinnena fortfor, och då Crusenstolpe den 19 juli skulla
afforas till Vaxholm, inträffade folkskockningar och stormiga uppträden
utanför Stadshuset, der han hölls, inspärrad. Fönsterrutor inslogos, dörrposter och
fönsterkarmar angrepos, och nu tillkallades militär. I Peter Myndes backa
och Mariegränd gåfvo soldaterne eld, då tro personer dödades och flere
sårades. Emellertid affördes Crusenstolpe till Vaxholm, hvarifrån han, numera
riksbekant och farligare än någonsin, i nya häften af sina »Ställningar och
förhållanden» blottade det förhållande, hvari han fordom stätt till Karl Johan
och Brahe. I hufvudstaden fortfor oron under hela sommarn och hösten
1838, och det gick så långt, att hvaije sansad fosterlandsvän kunde med
Geijer klaga öfver pöbelns öfverhandtagande väldighet inom det gamla,
hittills dermed obekanta Sverige. De täta inhugg, hästgardister och dragoner
gjorde på folkmassorna, och de många grofva maktmissbruk,
polismyndigheterna läto komma sig till last, voro äfven allt annat än egnado att
återställa lugnet. Att pressen under allt detta skulle föra det häftigaste språk,
var en gifven sak. Sturzen-Bocker (Orvar Odd) utsände en retsam
»sabel-sång» för de braheska dragonerne och en hjeltedikt om den »rasande
Roland», och å sin sida blefvo de konservatives organ »rabulistliteraturen» ej
svaret skyldiga. I sjelfva verket uppfördo sig den svenska tidningspressen
vid denna tidpunkt, som om den icke känt första vilkoren för laglig ordning.
Omsider fann dock regeringen, att hon gått för långt. Hartmansdorffs
förflyttning till tillförordnad landshöfding i Kalmar (november 1838) betecknar
vändpunkten i indragningsmaktens och presstvångets historia.
Obehagligt berörd af gatuuppträdena i hufvudstaden och pressens
smä-delser, kanske äfven af känslan att hafva tillerkänt »crusenstolpiadema» störra
•betydelse, än de verkligen hade, afreste Karl Johan vid slutet af år 1838 till
Kristiania efter att hafva lemnat riksstyrelsen i Sverigo åt en tillförordnad
regering under kronprinsen Oskars ordförandeskap. Äfven i Norge hado
Karl Johan haft mycket motstånd att bekämpa, och spänningen mellan
regeringen och stortinget hade tidtals varit af bekymmersammasto art. Dock var
den gamle konungen personligen kanske ännu mer vördad i Norge än i
Sverige, och under sina uppehåll i det först nämda riket fick han också sjelf
röna talrika bevis på norrmännens kärlek och tillgifvenhet. Deremot vann
hans regering ingalunda det erkännande den fortjente, och för föreningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
