Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfvergå från sig till Hartmansdorff och Vingård. Också kommo dessa båda
djerfva och oböjliga män att spela en betydande rol vid 1840 års
riksdag. Den stora ovilja, Hartmansdorff ådragit sig som hofkansler,
fördunklade ej hans anseende bland do konservative, och hans grundliga
kunskaper, hans fasta, alltid på den ärligaste öfvertygelse grundade åsigter, hans
styrka i bevisningen, den orubbliga följdriktigheten i alla hans göranden och
låtanden, hans sjelfbeherskning äfven under de hetsigaste meningsstrider
och, först af allt, hans oförfärade mod att, när helst det gälde, ställa sig
främst i breschen vid oppositionens stormlöpningar, allt detta gjorde honom
vid denna riksdag, vid hvilken regeringens egna ledamöter stodo nedslagna
och handfallna, till do konservatives främste man på riddarhuset. Och hvad
Hartmansdorff var inom adeln, det var den kraftfulle Vingård inom preste-
ståndet, en prelat, om hvilken en
aktad statsman från Karl Johans dagar
nyligen skrifvit, »att han skulle
kunnat blifva Sveriges Richelieu, om våra
förhållanden vid denna tid motsvarat
Frankrikes på Richelieus tid». Sålunda
bjödo Hartmansdorff och Vingård
oppositionen djerft spetsen, understödda
inom adeln af Palmstjerna,
generalmajoren J. P. Lefrön, friherre
Ludvig Boije, L. F. Rääf, med flere,
inom presteståndet af Heurlin ocb
Hedrön, inom borgarståndet af den
duglige norrköpingsborgmästaren
Lagergren och göteborgsrepresentanten
Olof Vijk. Dock måste
Hartmansdorff och Vingård, för att med någon
framgång kunna bekämpa oppositionen,
sjelfva i viss grad träda i opposition
mot regeringen sjelf. Denna hade satt
förändringar inom närings- och
tullagstiftningen på sitt program. Detta gaf Hartmansdorff och Vingård anledning
att bilda en ny koalition af skyddssystemets många målsmän inom riksdagen,
hvarför ock Vingård frångick sina förra frihandelsvänliga åsigter, och de
lyckades härigenom i icke ringa grad stärka de konservativa flockarna med
icke så få öfverlöparo från det regeringsfiendtliga lägret. Följden af denna
manöver blef bland annat den, att riksdagen förkastade regeringens förslag,
att förbudssystemet inom tullagstiftningen skulle upphöra.
På borgar- och bondeståndens flertal utöfvade likväl denna koalition
intet inflytande. Petrö, K. F. Værn och Schartau bestämde egenmäktigt
omröstningarna i det radikala borgarståndet, och Hans Jansson, Sven
Heurlin, med flere, ledde med tillhjelp af L. J. Hierta, G. Hierta, Dalman och
61. Karl Fredrik af Vingård
(1781—1851).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
