- Project Runeberg -  Sveriges historia under den nyaste tiden från år 1809 till år 1875 /
133

(1881) [MARC] Author: Teofron Säve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om hvilket han bibragts en hög tanke, framför det nya, som var oförsökt.
Men härigenom kom äfven hans regering att ofta nog föras i strid med hans
folks önskningar, och detta framkallade den häftiga opposition från ständer
och tidningspress, som blifvit så kännetecknande för detta tidskifte

Genom sitt okloka utöfvande af indragningsmakten åstadkom regeringen
blott, att pressens anfall blefvo ännu häftigare. Vi hafva sett, huru dessa
anfall, som i förstone blott
riktats mot misshagliga
regeringsåtgärder, slutligen vändes
mot don gamle konungen
personligen. Karl Johan led djupt
häraf, ty han kände, att den
kärlek, hvarmod Sveriges folk
i förstone omfattat honom,
genom pressens ideliga
bearbetningar på tänkesättet skulle
öfvergå till köld och
afvog-het. Detta smärtade honom
så mycket mer, som folkets
rlek var för honom ett
be-f, och som han trodde sig

med otack belönad af
svenskarne, för hvilka han velat
vara en landets fader i bästa
mening. Ingen furste kunde
nämligen vara mer välvilligt
stämd mot sina undersåtar
än han; godheten var ett af

hufvuddragen i hans
skaplynne, och om äfven de
blixtrande ögonen röjde den
lydnad bjudande herskaren, så
röjde det vänliga leendet den

för likars väl deltagande men-

69.

Karl XlV Johans staty i Stockholm.

Aftäckt 1854.

niskan. Hans goda hjerta
förnekade sig sällan. Hastigt uppbrusande, förifrade han sig lätt; men var han
snar att öfverila sig, var han ock lika snar att godtgöra. Ehuru af naturen
i hög grad sparsam, var han dock alltid redo att bistå, der kjelp behöfdes,
och ansenliga voro de penningsummor, som han ur egna medel utanordnat
för allmänna ändamål. Det öfverlägsna och storslagna i hans personlighet
har ingen kunnat förneka, och utan tvifvel skall historien, som vid sina
domslut hvarken tager hänsyn till smickret eller smädelserna, säga om
honom, trots de många lätt i ögonen fallande svagheterna, att han gjort sig
väl fortjent om Sverige.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:43:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stsh6/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free