Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för tillfället besvärja den storm, hvilken, uppväxande med de europeiska
upproren, hotande sträckt sina verkningar öfver till Sverige». Och sålunda
kunde förslaget, hvilket, såsom J. G. Schvan uttryckte sig i
borgarståndet, blott varit »en gärd af fruktan», »en koncession åt
marstilldragelserna 1848», endast tillvinna sig bifall i sist nämda stånd; i de tre öfriga
stånden blef det med betydande röstöfvervigt förkastadt Emellertid
fram-stäldes af enskilda personer flere förslag till en ny riksdagsordning, och
ett af dessa, framlagdt af sedermera talmannen i första kammaren, grefve
Gustaf Lagerbjelke, för öfrigt ett lappverk af gammal och ny
stånds-ordning, blef genom omröstning i förstärkt konstitutionsutskott hvilande till
nästa riksdag.
Att något kungligt representationsförslag ej vidare skulle framläggas i
Oskar I:s regeringstid, förklarade konungen sjelf i sitt sluttal till ständerna
vid riksdagens upplösning den 4 september 1851, der han yttrade, att
fäderneslandet af dem hädanefter väntade den vidare utvecklingen af den för dess
framtid så maktpåliggande frågan. Med konung Oskar I:s liberalism var det
nu förbi. »Sviken i sina förhoppningar på framstegspartiets understöd, dolde
han icke, att han fann en återgång i regeringsgrundsatserna vara af
omständigheterna påtvingad. Med sina frisinnade åsigter hade han stött ifrån sig
de konservativa grundsatsernas anhängare, som allt tillförne varit
regeringsmaktens pålitligaste vänner, men utan understöd af något parti kunde
ingen regering bestå.» I öfverensstämmelse med dessa ombytta
regeringsgrundsatser stodo ock åtskilliga förändringar inom statsrådet Den
märkligaste af dessa torde hafva varit den duglige finansministern Sandströmers
afgång i början af 1851, framkallad af meningsskiljaktigheter angående det
vigtiga förslaget att förvandla alla skattepersedlar till penningränta, ett
förslag, som i Sandströmer, den förra skatteförenklingskomiteens ordförande,
hade sin ifrigaste förfäktare. Vid riksdagens slut afgick äfven Gunther, och
följande är förflyttades Genberg till biskop i Kalmar. Äfven
sjöförsvarsdepartementet fick vid denna tidpunkt en ny chef. Efter Ehrenstams 1849
inträffade död hade för detta premierlöjtnanten vid flottan, grefve Baltsar von
Plåten blifvit sjöminister, men redan i början af året 1852 fann sig Plåten,
då han såg sin uppfattning om sjöförsvarets byggande på kust- och
skär-gårdsförsvar hvarken delas af regering eller riksdag, föranlåten att afgå, då
till hans efterträdare nämdes konteramiralen Karl Hans Ulner. Genom
K. 0. Palm8tjernas utnämning till finansminister, det i Sveriges
riksdags-historia välbekanta hofrättsrådet, grefve Karl Göran Detlof Mörners
utnämning till konsultativt statsråd och domprosten i Lund Henrik
Reuter-dahls utnämning till ecklesiastikminister voro de konservativa
regeringsgrundsatserna förherskande i konungens statsråd. Konungen sjelf, hvilken i
allmänhet satte föga förtroende till den rådgifvarinrättning, grundlagen satt
vid hans sida, omfattade mer och mer »alleuastyrandets» grundsatser, fastän
han ej kunde undgå att taga intryck af män, så sjelfständiga och dugliga
som en Palmstjerna och en Gripenstedt. Synnerligen betecknande för hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
