- Project Runeberg -  Sveriges historia under den nyaste tiden från år 1809 till år 1875 /
162

(1881) [MARC] Author: Teofron Säve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det för riksförsamlingarna, men han hade i stället hoppats på en närmare
sammanslutning mellan de båda folken på krigsväsendets, handelns och
rättsväsendets områden. Dock blefvo de förslag, som under 1850-talet
fram-stäldes till ordnande af handels- och rättsförhållandena mellan de båda rikena,
tillbakavisade af stortinget, och med den gamla frågan om hvartdera rikets
bidrag till det gemensamma försvaret kunde man ej heller komma till rätta.

Norrmännens obenägenhet att tillmötesgå bemödandena från Sveriges
sida att ordna de unionela frågorna kunde ej undgå att väcka missnöje i
Sverige, och detta fick ett uttryck i gamle K. H. Anckarsvärds motion om
en revision af föreningsfördraget »till de båda folkens mera ömsesidiga
belåtenhet». Men ännu större blef missnöjet i Sverige, då stortinget några
veckor senare med 100 röster mot 2 antog det sedan ett föregående
storting hvilande förslaget att upphäfva
riksståthållarembetet och i samband
dermed äfven det stadgande i
Norges grundlov, som berättigade
konungen att till detta embete äfven

nämna en svensk. Om
ståthållar-skapet stadgade visserligen riksakten
omedelbart ingenting, och
norrmännen kunde på grund deraf äfven

betrakta frågan som en rent norsk

grundlagsfråga, öfver hvilken blott

de hade att besluta, men på den
svenska sidan ansåg man, att det
fattade beslutet berörde Sveriges rätt
i dess förhållande till Norge och att
det på grund deraf äfven vore af
unionel betydelse och följaktligen icke
kunde utan samtycke från Sveriges
on ^ . f . sida stadfästas. Af denna uppfattning

89. Drottmog Lovisa . ^ . .fjf . n°

(1828—1871). gjorde sig \. k. Dalman till en tolk,

i det han på riddarhuset (december
1859) framlade en motion om, att ständerna måtte bos konungen anhålla, att
han, innan han meddelade sitt svar i anledning af stortingets beslut om
ståthållarskapets upphäfvande, ville, efter en utredning af det statsrättsliga
förhållandet i frågan, underställa den samma ständernas pröfning.
Synnerligen häftiga blefvo de öfverläggningar, hvartill denna motion föranledde,
och stor blef upphetsningen i sinnena, och det på båda sidor om Kölen.
Den svenska riksdagen stannade omsider i beslutet att anhålla hos konungen,
att han ville föranstalta om en revision af unionsförhållandena och framlägga
förslag till ett nytt förenings fördrag, äfvensom att han först i samband
dermed ville till pröfning upptaga frågan om ståthållarskapet. Då
menings-skiljaktigheterna äfven sträckte sig till de båda rikenas statsråd, berodde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:43:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stsh6/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free