Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den öfriga monarkien, med hvilken åter Slesvig fortfarande blef förenadt
enligt förut gällande författning. Denna afsondringspolitik var i full
öfverens-stämmelse med de svenska och norska skandinavernes önskningar, och den
understöddes äfven af den svenska diplomatien och i främsta rummet af Karl
XV sjelf, hvilken, ledd af sina skandinaviska känslor och sin vänskap för
Frederik VII, fullföljde sin faders skandinaviska politik. Sommarn 1863
sammanträffade de båda nordiska konungarne på lustslottet Skodsborg på Själland
och på Bäckaskog i Skåne, och på deras personliga initiativ bedrefvos derpå
mellan de svensk-norska och danska kabinetten, med den svenske ministern
i Kjöbenhavn, Henning Hamilton, såsom mellanhand, underhandlingar om ett
försvarsförbund på eidergränsens grundval. Men under det dessa pågingo,
utarbetade den danska regeringen ett förslag till en gemensam grundlagi för
Danmark och Slesvig, uppenbarligen dermed åsyftande Slesvigs införlifvande
med Danmark, hvilket deremot stred mot konung Frederiks försäkran till de
tyska stormakterna 1852.
Den nya
grundlagen, novemberförfattningen, antogs af
den danska
representationen; men två dagar
senare afled plötsligen
Frederik VII (15
november 1863),innan han
hunnit gifva den samma sin
stadfästelse. Den
folklige konungens död var
ett hårdt slag för
Danmark. Slesvig-holstei-narne, som stödde sig
på en del tyska stater,
kunde nu, londonprotokollet till trots, framdraga den gamla tvisten om
tronföljden i hertigdömena, men ännu betänkligare blef det, då den nye danske
konungen Kristian IX, gifvande efter för ministerens påtryckning och
kjöbenhavnarnes stormande fordringar, undertecknade novemberförfattningen,
ty nu fingo de tyska stormakterna en på visst sätt befogad anledning att
gripa in. Förklarande för den tyska förbundsdagen, att de på grund af
förhandlingarna med Danmark 1852 togo i sin hand att göra Slesvigs och
Tysklands rätt gällande mot Danmark (14 januari 1864), läto de preussiska
och österrikiska regeringarna sina trupper öfvergå Eider.
Den svensk-norska regeringen kom i den brydsammaste ställning.
Visserligen hvilade det tilltänkta försvarsförbundet i icke ringa grad på det
personliga vänskapsförhållandet emellan Karl XV och Frederik VII, och någon
rättslig forpligtelse att söka skydda Danmark för följderna af
novemberför-författningeii8 utfärdande hade Sverige ej, men å andra sidan var den ställning,
102. Biickaskog i Skåne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
