Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta förslags antagande fäste som vilkor, att indelningsverket skulle
upphöra efter femton år, hvilket åter regeringen ej ville godkänna, föll den
vigtiga frågan äfven nu.
Och ännu en gång skulle konung Karl fä se sina redliga bemödanden
att ordna försvaret stranda. Han kallade representationen till en urtima
riksdag hösten 1871 och framlade ett nytt af Abelin utarbetadt
härordnings-förslag. Dess bestämmelser angående den allmänna vämpligten voro de
samma, som blifvit gillade af föregående riksdag, det bibehöll
indelningsverket, men för öfrigt medgaf det väsentliga lindringar i fråga om rot- och
rusthållsinrättningen. Men märkliga förändringar hade nu försiggått i
tänkesättet äfven hos många af dem, som betraktade försvarsfrågan mera från
militärisk än från ekonomisk synpunkt Tvifvel hade uppstått om den
indelta härens lämplighet såsom stam för värnpligtige, och till och med
mili-tärerne sjelfva började mer och mer öppet uttala sig mot indelningsverket
såsom grundval för en härordning. Och då landtmannapartiet, hvilket efter
de nya valen 1869 hade en ännu större öfvervigt i andra kammaren än
under föregående riksdagsperiod, fasthöll vid sina fordringar på
indelningsverkets fullständiga afskaffande, förkastades äfven detta förslag.
Jemte fordringarna på jordens befriande från indelningsverket framträdde
äfven mer och mer yrkandena på en befrielse från andra på jorden hvilande
bördor, i synnerhet de så kallade grundskatterna. Äfven här visade sig
den skarpaste motsats i uppfattningen hos landtmannapartiet och dess
motståndare. Då den ena sidan hufvudsakligen framhöll grundskatternas
egenskap af i äldre tider jordegame pålagda skatter, hvilka, liksom andra
bidrag till fyllandet af statens behof, borde lika fördelas å alla samhällsklasser,
så visades det från den andra sidan, att grundskatterna, äfven der de ej
grundade sig på statens förutgående eganderätt till den jord, hvaraf de
ut-gingo, dock under tidernas längd antagit naturen af räntor eller
inteckningar, att de vid hvarje egendomsköp och arfskifbe ständigt togos i beräkning
såsom en minskning i egendomens kapitalvärde, och att deras aflyftande från
jorden i sjelfva verket blefve en skänk åt de nu varande jordegarne och
följaktligen en orättvisa mot andra samhällsklasser, som derigenom komme
att drabbas af så mycket högre skatter. Emellertid erhöllo jordegarne redan
vid 1869 års riksdag en icke ringa lindring i sina skattebördor genom beslutet
om grundräntornas och kronotiondespanmålens omsättning till en fast
penningskatt, ty härigenom blefvo icke blott de ännu qvarstående föråldrade
naturaprestationerna afskaffade, utan den på jorden hvilande beskattningen
blef äfven, till följd af de beräkningsgrunder, man valde för omsättningen,
lättad med ett belopp, motsvarande omkring sex millioner kronors
kapitalvärde. Men härmed nöjde man sig ej. Motioner väcktes ideligen vid
riksdagarna om grundskatternas afskaffande. 1 förstone inskränktes yrkandena
till en aflösning på längre eller kortare tid, hvarigenom staten skulle beredas
ersättning för hvad han förlorade. Men snart gingo anspråken vida längre.
»Det gamla bondeståndet hade kommit igen, fullt så starkt som någonsin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
