Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hvars utveckling sedan allt jemt gick framåt mot klarhet, fulländad
form och behagfullt, tilltalande innehåll. Yidaro märkes Bernhard Elis
Malmström (1816—1865), hvars form präglas af en antiken aflockad måtta
och skönhet, och hvars manliga, något sorgbundna stämning griper oss som
vindens sus i den ensliga furuskogen. Malmström har äfven, liksom sin
företrädare Atterbom, egnat en stor del af sina krafter åt svenska vitterhetens
häfder. I Johan Nybom (född 1815) möter oss den förres motsats, en
eldig, starkt hänförd sångarnatur, som i glödande toner utandas sin stämning
för stunden, obekymrad om en formfulländning, som dock sjelfmant
infinner sig.
Till denna upsalaskola, om vi så få kalla de nu nämda skalderne, bilda
några andra skalder och författare en mer eller mindre medveten motsats.
Denna »glada» skola får sin
förnämste företrädare i den humoristiske,
ystre, men äfven ofta känslofulle
Vilhelm von Braun (1813—1860),
hvars alstring
genom
sitt omfång
egentligen ej står i förhållande till
hans begåfning, men som likväl
bildat en sjelfständig insats i vår
diktning. Vidare tillhöra henne Oskar
Patrik Sturzen-Becker (1811—
1869), som genom sina poetiska
berättelser intog ett ganska
framstående rum, men i synnerhet gjort
sig känd som författaro i den lätta
prosastilen, samt Elias Sehlstedt
(1808—1874), en lefnadsglad,
naturligt naiv och älskvärd sångare, som
aldrig sträfvade efter högre toner än
dem, hans begåfning medgaf honom
att utsjunga. I detta sammanhang
förtjenar ock nämnas Herman
Sä-therberg (född 1812), som genom friska och trogna naturskildringar tidigt
tillvann sig en uppmärksamhet, hvilken han genom flere skaldeverk af större
omfattning sedan bibehållit. Den humoristiska sammansmältningen af dikt
och ton fick en sjelfständig och lycklig företrädare i Gunnar Vennerborg
(född 1817), hvars skildringar ur studentlifvet blifvit allmänt och rättvist
omtyckta. Slutligen uppkallade den allmänna politiska stämningen i landet
och i Europa under 1840-talet en diktare, Karl Vilhelm August
Strandberg (1818—1877), som med kraftig hänförelse sjöng ut, hvad som rörde
sig i de unges bröst, och hvilken sedan uppträdde som begåfvad och berömd
tolkare, företrädesvis af Byrons dikter.
Hvad vår vitterhet efter 1860 fått mottaga af verklig poesi är till om-
239. Fredrika Bremer
(1801 — 1865).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
