- Project Runeberg -  Sveriges historia under den nyaste tiden från år 1809 till år 1875 /
238

(1881) [MARC] Author: Teofron Säve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

taflor bättre än någon samtida svensk. Yickenbergs inflytande på hemlandets
konst blef dock icke det man kunnat vänta, ty han dog snart (1846) i detta
Frankrike, der han allt sedan sin ditkomst vunnit triumf på triumf.

Bäst stod sig den svenska skulpturen. Studierna efter antiken, hvilka
vi sägo redan vid förra århundradets slut med nytt allvar börja bedrifvas,
kommo, som vi nämt, helt naturligt denna konst mest till godo, då det var
i den, som antikens konst lemnat de allmängiltigaste förebilderna. Här i
Sverige fortlefde Sergels traditioner, och i Roma, der skulpturerne af
gammalt och lätt förklarligt helst uppehöllo sig, fortsattes Sergels uppgift af
italienaren Canova och den ännu större dansken Thorvaldsen. Bland
svenskarne fann Sergel två efterföljare i E. G. Göthe och Byström, begåfvade
konstnärer, ehuru mycket underlägsna mästaren. Den mest anlitade af dem var
Byström (s. 237), ehuru hans mera
smidiga och lysande än djupa
be-gåfning under hans senare tid, då
inbringande beställningar hopade
sig, förledde honom till hastverk.
Begge framstälde i marmor
hufvud-sakligen antika gudomligheter,
sådana som Yenus, Amor, Bacchus,
bakkanter, Juno. Mera
undantagsvis fingo dessa skulptörer
fosterländska uppgifter af monumental
betydelse, såsom Linnes
marmor-stod i Upsala (Byström) samt Karl
XIH:s bronsstod i Stockholm
(Göthe, aftäckt 1821), den ljerde i
tidsordningen af hufvud stadens
minnesstoder. En konstnär af
gedignare halt var Fogelberg (född
1786, död 1854). Sedan han väl
(1820) fått resa till Paris och till
Roma, började han med antiken
för ögonen grundliga studier i sin konst och framstälde, han som de andra,
antika gudagestalter. Men de fornnordiska ämnena lekte honom under tiden
i hågen. Och sedan han af Karl Johan fått beställning på en odinsstaty i
marmor, fick han snart (1831) detta ståtliga verk färdigt och hemsändt. De
ihärdiga studierna fortsattes, och »Apollo», »Yenus» och flere marmorstoder,
men ännu flere utkast, som aldrig kommo till utförande, vitna om den
mognad han vunnit. Nu återtog han arbetet på den nordiska gudatrilogien,
och 1845 liemsände han »Balder» och »Tor» (s. 240, 241), af hvilka den
senare än i dag torde vara ett af de lyckligare alster, vi ega af en till ämne
och karakter nordisk plastik. Till hans senare verksamhet återkomma vi i
det följande.

253. Bengt Erland Fogelberg
(1786—1854).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:43:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stsh6/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free