- Project Runeberg -  Sveriges historia under den nyaste tiden från år 1809 till år 1875 /
245

(1881) [MARC] Author: Teofron Säve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Landskapsmåleriet, som i nutiden nått en oväntad utveckling, och
genremåleriet stå allt jemt i förgrunden. I det förra stå E. Bergh (död
1880) och A. Yahlberg främst, den senare numera med hela den
franska koloritens stäraningsfullhet till sitt förfogande. M. Larsson var en rik,
mon vulkanisk natur, som slutligen strandade på ett bisart maner. Det
svenska allmogelifvet, hvilket egentligen först Sandberg indrog i måleriets
sfer, har uti B. Nordenberg, Amalia Lindegren, N. Andersson, Vallander
med flere funnit kärleksfulla framställaro. Annu större konstnärlig förmåga
torde tillerkännas tvenne andra sedemålare, d’Unker och den ännu lefvande
Fagerlin, hvilka med en förträfflighet i utförandet, som påminner om de
gamla holländska mästarne, förena den skärpa i karakteristiken och den
psykologiska iakttagelseförmåga, som tillhöra de bästa moderna genremålare.
I porträttet öfvertogs den äldre
Södermarks plats af den älskvärdt
själfulle U. Troili. Bland de nu lefvande,
med modernare hållning, nämna vi
grefve G. von Rosen. —
Historiemåleriet, der den moderna realismen
framträder såsom en mera skärpt
historisk trohet, är sparsammare idkadt.

Äfven här träffa vi G. von Rosen.

Hos denne konstnär (»Erik XIV och
Karin Månsdotter», med flere) liksom
i historiemåleriet öfver hufvud träder
det historiska sinne i dagen, som
är ett af de utmärkande dragen i^len
moderna konsten och bildningen på
det hela, och som vi äfven återfinna
på den svenska skulpturens och
arkitekturens område, förmågan att med
den största smidighet sätta sig in i

olika tiders och folks lvnno och med

*



trogen lokalfärg återgifva äfven de
minsta enskildheter. Inom mytmåleriet ha Vinge (s. 244) och Malmström
efter Blommér fortsatt det svåra värfvet att behandla de fornnordiska ämnena.
Den förre har helt och hållet egnat sig deråt, den senare är tillika
genremålare. Inom aqvarellen liar E. Lundgren arbetat med en färgpoesi, som
äfven utmärker honom som skriftställare, och der påträffas bland andra äfven
en af vår konsts hufvudmän, Scholander (död 1881), hufvudsakligen arkitekt,
men poet äfven med pennan, liksom han var det med penseln. Något
storsnille, som kring sig samlat cn skola, har icke uppstått, men väl finnas inom
alla de nämda arterna ej fa begåfvade talanger bland det nu upplefvande
släg-tet. öfver hufvud stå de i liflig beröring med det rikare konstlifvet i utlandet,,
der ock flere af dem bosatt sig och derigenom, som nämdt, blifvit mer eller rain-

‘202. Johan 1’ctcr Molin
(1 814 — 1873).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:43:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stsh6/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free