Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iingarna inkomna, förrän i en glugg på den öfversta
klostergången en förbleknad munkgestalt framträder och helsar
främlingarno från Fyris välkomna och erbjuder sig, att, som
ett bevis på hviika krafter som bo i munkens ord, på
stående fot företaga en andebesvärjning, för att ur grafvar,
hvalf och murar framkalla templets hulda genier. Alltsom
besvärjningen fortgår, ;hörja här och der ur klostergångarna
och emot hvalf vet, hvita, beslöjade nunne-vålnader framtitta^
De framskrida långsamt till en större öppning i muren och
afsjunga med en graflik harmoni följande afskedssang:
Fordom Nordens unga söner •
drogo ut i blodig strid,
medan fromma qvinnors böner
ifrån Templen sökte frid.
■ Nu, som förr, är strid på jorden,
om med andra syften ock:
men —• med svärden eller orden —
striden fordrar kämpar dock.
J, som svurit ljusets fana
och mot mörkrets makter gån,
för att segren till er mana,
Andars förbön ej försmån!
Frid och glädje följe eder
på er sköna ungdomsfärd!
Frid och ära sitte neder
* engång vid er egen härd!
Andchelsningen besvarades af de oförskräckte studenterne
•med ett hurrah och en sång. Härifrån gick tåget direkte ombord.
Afseglingen var ett af de herriigaste skådespel, man på
jorden kan se. Luften mild och varm, hafvet lugnt som en
spegel, stränder och höjder fulla af glada och festligt
smyckade åskådare och åskådarinnor; allt var tyst och stilla-,
man knappt andades, man kunde höra sin grannes pulsslag.
På akterdäcket af ångfartyget var redan student-ohören
församlad, men stum och orörlig, likaså den Gottländska
sångföreningen på ett annat fartyg vid utloppet ur hamnen; de
stodo mot hvaräiidra, söm tvenne härar näst före
drabbningen. Äncltligén höjde den lifliga, poetiska, elektriska
anföraren för studentsången sin kommandostaf och den vackra,
välbekanta studenternas ångbåts-epilog: " "Eder vi helsa",
uppstämdes. Under vexlade sånger af de begge chörerne,
vaggades ångfartyget sakta ut mot hafvet, och då röken från
den gifna och besvarade afskedssaluten lik ett tjockt moln
utbredde sig öfver hafsspegeln, öfver hvilket de resande
\ännernes hvita hufvuden, liksom andeväsonden, framträdde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
