Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Först Sverige, sedan Nord!
Vare vårt löftes-ord.
Svenske så
Stånda må
I iif och död tillsamman.
Se’n öfver fjäll och våg
Hoppet går ut på tåg’,
Der vi änn1
Finne män,
Som med oss hålla samman.
Lefve, lefve, lefve vår hela Nord!"
Derefter föreslog magister A. Andersson följande
»kål för Norrige:
"Två sköna länder vet jag högt upp vid Nordens pol,
Och syskontycke ha de med hvarandra;
Ej skönare du skådar, du fästets gyllne sol,
Hur länge och hur vidt du än må vandra.
Ha de ej guld och silfver, så ha de likväl nog,
Af klara, blåa sjöar, af strömmar, berg och skog —
Ett Sverige är och Norrige är dot andra.
At infödd frihet vakta de tusenårig härd,
De stå omkring med trogna söners skara*,
Med skogen till sitt täcke och berg till hufvudgärd
Han hvilar trygg, han fruktar ingen fara.
När faran står för dörren, nog veta de sitt värn —
Den Gud, som gaf dem frihet, han gaf dem också jern,
Att friheten med lif och blod försvara. »
Do–tvillingarne lekte i fordna dar med svärd,
Som lejonungar lekte de med strider.
De brottades på fjellon, som gällde det en verld;
Af leken blef dock allvar sent omsider.
Med hat i bröstet störta de löst emot hvarann,
Men ingen får ge vika och ingen falla kan,
Och så det var i långa, långa tider.
De Asabarn nu ligga, som elfvor uppå äng,
Så lugnt och fredligt vid hvarandras sida,
Och hafvets vågor vagga do tu i syskonsäng,
Och tak är stjernehvalfvet det vida.
Hvar afton dagen åldras, hvar morgon dag blir ung
De knäppa sina händer och be för samma Kung;
Blott med, ej mot hvarann de mera strida."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
