Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu öppnade Lektor A. F. Krieger, som, tillika med
Magister M. M. Hammerich, förde ordet, festen med
följande välkomsttal:
"Redan en gång förut har vår välkomstbelsning ljudit
eder till mötes, oGh hvarje enskilt af eder har utan tvifvel
1 en trängre krets mottagit mången dylik helsning. Men
ånyo här må vårt välkommen ljuda*, det förtjenar väl
återupprepandets ära. Det liknar icke dem, som man löst
hän-kastar på gatorna och torgen för att åter glömmas; snarare
liknar det dem, som stundom i’ hemlighet hviskas af vän
till vän, af frände till ./rände, af hroder till broder. Men
det tusenfaldiga återupprepandet af denna hemliga
hvisk-■ ning-Ur alltför liflig, att det icke åter har skulle framträda,
i allas, som i hvarje enskilts namn, till alla, som tillhvarje
enskilt."
"Och hvem är väl så obekant med de krafter, som
röra sig i djupet af hvarje folks hjertan, att han skulle
fråga, hvilken makt, som ligger i detta "Välkommen?"
Hvem har så litet uppfattat sitt eget väsens innersta kärna,
att han skulle behöfva en främmande tolk? Skulle vi ej alla
enhälligt svara, att den lifvets underbara makt, som,
osynlig och dock uppenbar,, här är tillstädes, sväfvandc öfver
oss alla, är Nordens ande, den Nordens ende och mäktige
ande, i hvilken de tre jemngoda nordiske folkandarne
igenkänna hvarandra och sig sjelfve?"
"Denne andes bud är det som kallat oss hit, och vi
glädje oss öfver detta möte. Väl lyder icke dess röst
endast till oss allena,;ty om än vi svigtade, skulle dock
andra lyssna till hans tal; men det anstår icke» Nordens
Studenter att låta sig beröfva den ära, som de hitintills i
andans rike vetat att förfäkta och försvara, nemligen att vara
dess hörsammaste och trognaste härolder, dess djerfvaste
och skyndsammaste tjenare."
"Se! dcrföre högtidlighålie vi i dessa dagar en nor- •
disk studentfest, hvars glada" allvar på en gång uppbäres af
alla forntidens minnen, de ljusa, så val som de mörka; af
alla framtidens aningar, de tvetydiga och oroväckande, så’
väl som de uppmuntrande och tillit-ingjutande; men dock
en fest, som helst vill dröja vid alla de minnen, hvilka
utgöra vårt gemensamma ljus, vår gemensamma stolthet; vid
alla de aningar, som för de tre nordiska folken bebåda en
ny och lierrlig kamp, en kamp om det friskaste blad i den
segerkrans, i hvilken vi alla hafve lika lott’ och del."
Derefter började måltiden, som utgjordes af kallmat,
jemte åtskilliga på särskiita bord serverade, dels starka,
dels läskande drycker, hvilkas käIlorv befunnes vid salens
ändar i stora fat, anbragte under dekorationerna,- Efter ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
