Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt sara’Hf mellan studenter /rån brödrarikena, föreslår Jag
harmedeist en skål och -ett lefve för studenter och lärare
vid Lunds universitet!"
För denna toast tackade kandidat Wimmerstedt från
Lund sålunda*
"Danske bröder!
När hjertat är fullt — när stundens glädje och
framtidens hopp trängas inom bröstets hvalf, då är språket för
fattigt, då är tanken för kali att uttrycka hela rikedomen
och glöden af de känslor, som vilja blifva uttalade. Må
detta tjena mig till ursäkt, då jag nu enkelt och rättfram
bringar Eder de Lundensiske Studenternes varma och
upp-rigtiga tacksamhet för det hjärtliga, det verkligt broderliga
bemötande, som de såväl vid detta, som vid många
föregående tillfällen hos Eder hafva rönt. Dessutom behöfvas
ju icke oss emellan många ord*, ty vi hafva redan
längesedan lärt att. känna, att älska hvarandra. Vi hafva så ofta
blickat in i hvarandras trofasta ögon, så’ofta h\ilat vid
hvarandras varmt klappande hjertan, att vi utan ordens nödr
torftiga tillhjelp förstå hvarandra. Yi hafva ofta svurit att
lefva octi verka för Skandinaviens väl. —- Skandinaviens väl! *
Det är det skönaste, det största och herrligaste mål, vi
någonsin kunna utstaka för vårt lils verksamhet. Vi inse
tydligt och klart, huru vigtigt och maktpåliggande detta mals
uppnående är, derföre hafve vi också lofvat hvarandra, att
med ålderdomens sans och mogna ofverläggniug, men med
ungdomens kraft och okufveliga mod gå framåt,
tappert kämpande mot de hinder, som möjligen kunna möta
oss. — Ment,hvarför talar jag om hinder? Hvarför nämner
jag kamp? Iro icke folken på vår sida? Låga icke allas
hjertan, från Nordkyn tiil Schleswig (ack, att jag finge säga:
till Eidern!) för samma Skandinaviska interesse? Skola icke
våra hemmavarande föräldrar och syskon med ökad kärlek
och hängifvenhet sträcka sin famn emot Eder, då de få höra,
huru varmt J hafven emottagit deras söner och bröder? —
Kampens tider kunna likväl-snart nog komma: utifrån kan
vår fosterjords, vårt evigt älskade Skandinaviens välfärd
hotas. Då är det godfc, att med samdriigtiga krafter kunna
möta faran, vare sig att den kommer från östan eller
sun-nan; då är det godt, att, som Starkodder, kunna slå med
wtry par armar." — Skandinaviske bröder! Vi erinra oss de
tider, då Nordmännen, eller do tre Nordiska rikenas
förenade inbyggare, satte en hel verld i bäfvan; — hafva vi så
vanslägtats från våra förfäder, att vi nu icke skulle kunna
ingjuta en smula respekt hos våra närmaste grannar? —
Nej! jag kan ej tro det; — ännu vexer det män på
Nordens klippor och jern i klippornas sköte. — Låtom oss då,
mina bröder] vid minnet af våra frejdade förfäder, h vilkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
