Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krönta likar, som med glädjö känna och erkänna, att de i
Nordens anda hafva mycket gemensamt, hvilket de blott i
verkligt, och vänlig^ kamratskap kunna nyttja och besitta,
utan att derföre glömma, att de, hvar och en för sig, hafva
något egendomligt, som de för intet pris i verlden vilja,
och som de ej heller böra afhända sig, alldenstund hela
Norderis kraft, lycka och heder beror derpå, att dess
friborna ’stammar aldrig spännas i enformighetens
tvångtröja, man må nu gifva denna tvång-form hvilket klingande
namn som man behagar. Blott när stammarne, hvar och en
i sitt feem och i sin krets, liksom hvarje enskilt i sin, kunna
röra sig fritt i den stora splier, som frihetslagen, när den
visligen genomförd låter friheten sjelf utstaka sina
råmärken, mera inhägnar än inskränker-, blott då kunna de ädla
krafterna utveckla sig till nytta och glädje för det hela;
blott då kan den friborna menniskonaturen uppträda i hela
sin rikedom och uppenbara sig i den andeliga skönhet,
hvilken allena eger sitt ursprung af lefvande enhet i fri
mäng-faldighet. .
Det är väl rigtigt nog ett litet "men" fästad t’vid’ den
gamla sägnen om konungamötena här i Norden, så att det
kan tyckas vådligt att åberopa och ännu farligare att spegla
sig i densamma; ty det står både i den danska
rimkrönikan, i den svenska Westgöthalagen och troligtvis äfven
i någon gammal norr sk bok, ehuru jag icke nu kan erinra
mig hvilken, att vid nyssbcmälta möten höllö de två
konungarne i betslet och stigbygeln, under det att den tredje
satte sig upp i sadeln; och vi skulle alls icke känna till
den inskränkta, uteslutande nationalkänslan, som vi dock
allt för mycket hafve haft vedermälen af, om vi trodde, att
medeltidens Danskar, Norrmän och Svenskar kunnat komma
öfverens om, hvilken af de nordiska konungarne det var,
som hade så kungliga stallmästare. Till all lycka, ja till
Nordens lycka, kunna , v i dock förträffligt komma öfverens
om, att, om det var någon af dem, så var det helt säkert
skifte vis alla tre, hvilka stego så majes ta tiskt till häst;
och på så sätt förklaradt blir ju sägnen förträfflig att spegla
sig uti; ty blott då kan fosterbrödralaget i Norden förblifva
säkert och varaktigt, . när Svenskar, Norrmän och Danskar
känna sig genomträngde af en och samma känsla, nemligen
den, att alla tre stammarne blott genom hvarandras
vänskapsfulla bistånd kunna i nordisk andelig mening "sätta sig
, på sina höga hästar."
På detta sätt hoppas jag, att, bättre än genom en
lång beskrifning, hafva kunnat åskådliggöra för eder,’hvad
jag förstår med nationalitet. Jag har således ingenting emot,
att man kallar Norden treenig, när det är tr e Tal di g
heten oförkränkt, och i andelig mening vill jag sjelf påstå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
