Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man det icke i det hopp, att skålen skulle blifva invigd med
snillrika ord, utan man önskade endast, att min starka
stämma skulle försöka att göra allom och en livar veterligt,
huru toasten borde förstås, och att vid dess drickande till—
vägabnnga samklang. Att dess höga betydelse redan
slagit djupa rötter i hvarje mans bröst, derom var man på
förhand försäkrad. Det Skandinaviska sällskapet påkallar
icke skålen för någon viss form ; att utfinna denna
Öfver-lemnar det på förhand åt deras snille, hvilka de tre
nordiska rikenas styrelse blifvit gifven i liandom*, men det
uppmanar eder, mina Herrar, att medföra en tro, på hvilken
man med tillit kan bygga, och ett sådant hopp, som aldrig
bedrager. Tron är omedelbar, den är känslornas
öfverty-gelse; hoppet är alla våra bästa aningars grundval. Med
tro, säger det gamla ordspråket, kan man försätta berg; jag
vågar påstå, att man med tron kan uträtta långt mera, ty
tron frammanar oskrymtad martyrdom, den största af alla
menskliga idrotter; och hoppet framlockar lifsgriistor
tillochmed på branten af undergången. Derföre, mina Herrar: Tro
på hopp om Skandinavien i En skål för "trons och
hoppets Skandinavien!"
■ i
Sedan dannemannen Laurids Skau, på fleres
begäran, hade, på sitt djerfva och rättframma sätt, bragt de
främmande en helsning från Danmarks och isynnerhet
Schleswigs bönder och vid sitt nedstigande blifvit heisad med ett
hurrarop,, besteg pastor Grundtvig ännu en gäng
tribunen och improviserade följande tal:
*Mina Herrar! Efter allt, hvad J i dag hafven hört,
kan jag nog inse, att J, tills vidare, finnen hvarje ord
öf-verflödigt! Jag vill dock hos eder anhålla, att J, om
möjligt är, ännu skänken mig ett Ögonblicks uppmärksamhet,
då det är den första och måhända äfven den sista gången,
som jag talar inför en sådan ungdomskrets från hela
Norden, och då det för mig är ett behof, ja en samvetssak, att
varna eder för det beklagansvärda öfvermod, som i våra
dagar öfverallt förleder ungdomen, liksom om det vore dess
kall, att, både i andans rikeo och i det borgerliga
samfundet, råda, styra och leda så/ att ålderdomen, när den ej
vill lyda och följa med, betraktas såsom om den icke
dugde till något annat, än att dö och begrafvas.
Det Ur imedlertid icke med några bittra känslor, utan med
känslor af glädje och hopp, som jag uttalar denna varning i en
ungdomskrets,.som gerna lyssnar till ord, så väl af de äldste
som af de yngste, blott de framställas i Nordens anda, hvilken
vi alla hylle till den grad, att, om den äfven föraktades och
förskötes "af de gamle, skulle dock ungdomen trösta sig med,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
