Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur Forntid sina armar mot Framtid sträcker ut,
Tills bröst vid bröst de hvila försonade till slut,
Af Sångens makt och Minnenas besvurna.
1 Ditt verk det var, o Skaldekung! Med snillets tillförsigt
Vidtfrejdad har Du gjort Norræna tunga.
Si! hela verlden lyssnar med häpnad på din dikt-,
Men hvem förstår också som Du att sjunga?
Skön Wålborg evigt lefver, Kung Helge aldrig dör:
Åt evigheten viges allt hvad Siaren berör
Med diktens eld, med flamman af sin anda.
Så sutto vi der hemma och hörde länge på
Hur njelteharpan ljöd från Selands lundar.
Men blodet börjar sjuda, och hjertat börjar slå
För tid, som flytt, och för den tid, som stundar.
Dit bort till diktens öar, der Oehlenschläger bor,
Dit skynda vi—enhvar af oss, som på en framtid tror,—
Dit bort, dit bort vi ila Öfver vågen.
. Och färden bl ef ett underbart, ett ljufligt äfventyr,
Som Nordens trogna folk ej brådt skall glömma.j
Derom skall hemma talas när arla dagen gryr,
Derom skall särht månget hjerta drömma.
Ja, länge skall man tänka der på den midsommarsqväll,
Då Sveas söner helsado den Danske Skaldens tjeil
Med hvad de bäst af sång och kärlek ägde.
^ En helsning vi Dig bringe från våra fäders land,
Ber vårvind nu i dunkla skogar susar, "
Tag eld uti Ditt sinne, tag harpan i Din hand
Och sjung den, sång, hvarmed dit Nord du tjusar:
Om hopp, som aldrig sviker,^om tro evinnerlig,
Om Forn- och Framtid! — Patriark! vi slappe icke Dig
FÖrrV Fädrens ätt Du har i oss välsignat!
Magister docens Pettersson från Upsala utbragte
derpå i få men hjertliga och vackra ord ett "lefve
skaldekonungen", hvilket flerfaidigu gånger jublande upprepades.
Oehlenschläger tackade rörd, Plan tillstod, att denna
hyllning af brödrafolkens ungdom, hvilken redan förut i dess
e-get hem flere gånger belsat honom, var lju.f för hans hjerta; han
sade sig nu vara gammal och troddo sig näppeligen hafva
många år q v ar att iefva; men den tanken gladde honom,
att när han en gäng slutat sina dagar, sä skulle de ooh
deras barn komma och visa hvarandra hans graf och souligen
vörda hans minne. — Under det att flere af gasterne
presenterades för Oehlenschläger, som samtalade med dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
