18 (Berättelse om studenttågen till Lund och Köpenhamn sommaren 1845)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det är i detta sinne jag, derom anmodad, får föreslå en skål
för Upsala Universitet.

Docenten W. Tham besvarade denna skål.

Härefter gjordes ett litet uppehåll, hvarunder vi
vandrade omkring, spridande oss i det glädtiga menniskohvimlet.
Sedan sinnena sålunda ytterligare blifvit lifvade genom
mången treflig, ehuru flygtig bekantskap, mången blick på
de täcka ansigtena, efter hvilka man här icke länge behöfde
söka, framstod Docenten Petersson och föreslog med
dessa ord en skål för Damerna:

Vi hafva i dag vallfärdat från det ena Minnets tempel till det
andra. Vi hafva vandrat inom gråa vördnadsbjudande murar, under
sekelgamla, brustna hvalfbågar. Forntidens minnen hafva derunder
likasom uppstigit ur sina grifter, och för själens öga har ett och
annat bland dem framträdt med slöjan ännu qvar öfver de bleka dragen.

”Der - inom denna sönderfallna dörr,
Der mörka vålnader vid midnatt synas,
Der suckade kanske en nunna förr,
En blomma ställd vid korsets fot att tynas.

Den blinda vantron med förfärlig hand
Vigt in dess vår åt himmelen och döden.
Hvad voro mot ett radband hjertats band,
Mot himlens ära, hvad var menskonöden?

Denna tid, då qvinnan var ställd att tråna bort i den ensliga
cellen, är lyckligtvis hos oss längesedan försvunnen. Likasom vi i
dag hafva sett murgrönan slingra sig upp på de gråa, förfallna
murarna, så har kärlekens väna ranka, närd af upplysningens stigande
sol, spirat upp på klosterlifvets ruiner. Hemmet är nu qvinnans
fridfulla cell, och kärleken är deri det altare, hvars heliga eld, af henne
bevakad, sprider kring mannens lif sitt milda rosenskimmer. Eller
hvad känna vi i denna stund, då vi se oss omgifna af så många blida
anleten, i hvilka framglänser det ömma, qvinliga deltagandet?

Skalderna hafva benämnt denna ö Östersjöns öga. Det är
för Gotlands söner dyrbart och kärt detta öga, och i hvarje dess
blick speglar sig ett minne. Men här finnas ock tusen andra ögon, i
hvilka de så gerna blicka in och med förtjusning läsa ett språk, som
är kärlekens och trohetens. Fjerran härifrån, på Fyris’ strand, hafva
vi mången gång hört deras varma loftal öfver sin hembygds döttrar,
mången gång med förnöjelse sett det minne, de ega af dem [1]. Det
är icke ett grått, ett sekelgammalt, det är ett ungdomligt skimrande
minne, som der i festliga stunder glädtigt fladdrar framför deras

[1] En broderad Siden-fana har nyligen af Wisby Damer blifvit
skänkt till Gotlands Nation i Upsala.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 22:43:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/studenttag/0021.html

		Berättelse om studenttågen till Lund och Köpenhamn sommaren 1845 / 18 (1846) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|