Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
passerades Linieskeppet och Fästningarna och icke långt
derefter befunno vi oss utom alla öar och skär.
Hade väderleken under de trenne förflutna resedagarna
varit den vackraste, så gaf han nu genom tydliga tecken
tillkänna, att vi icke helt och hållet oförsökte skulle nå
vårt mål. Ännu strök väl allenast en lätt bris öfver
vågorna, men solens blodröda sken i nedergången, de täta
molnens ruggiga kanter och hafvets långdragna suckan, allt
bådade hvad vi hade att vänta för natten. Vinden tilltog i
styrka, molnen öfverdrogo himlen allt tätare och vi hade
half storm redan ett par timmar efter sedan solen bergats.
De få ibland oss, som voro något mer befarne på sjön,
skrattade i mjugg öfver det elände, som de förmodade skulle
träffa de fleste af sällskapet. Men vare sig nu, att det gamla
vikingablodet ännu hade bibehållit tillräckligt af sin gamla
must, eller ock af någon annan orsak, så inträffade, att
jemförelsevis ganska få ledo något särdeles af sjösjukan. Alla
gingo naturligtvis icke frie; och man blef då och då under
nattens lopp vittne till, huru en och annan, blek som en
vålnad, uppenbarade sig på däcket och med ett ädelmod,
som under andra omständigheter skulle väckt beundran,
erböd sin sköna varma hyttplats i utbyte mot en våt och kall
lägerstad på däcket: — ty honom "hade stugan blifvit för
trång!" Äfven för dem, som ej voro besvärade af illamåendet,
var denna natt högst oangenäm. Böljorna hofvo sig och
upptornade sig alltmer; "Gottland" förde sig visserligen
ganska väl och red raskt upp för de hushöga vågorna, men i
det de bröto sig under bogen, uppsqvalpade merendels
deras toppar och fördes, i form af ett allt genomblötande
störtregn, af stormen in öfver fartyget, ströko öfver hela
dess längd och uppnådde till och med oftast de akterut på
halfdäcket liggande. Under allt detta tjöt och dånade
vinden i skorstenens mynning, gnisslade och hven i tågen;
hjulskoflarna arbetade tungt och klappade de upproriska
vågorna, som likt svällande jätteormar framvältrade sig,
slutligen hotfullt uppresande sina taggiga kammar. Molnen ilade i
vild fart öfver fästet, stundom sammanpackade, stundom med
af stormen slitna öppningar, genom hvilka fullmånen kastade
ett matt och irrande sken på det vräkande, krängande och
rullande fartyget, der våra landvanda ben icke kunde taga
ett enda säkert steg. Med ett ord, natten var för alla
ruskig och otreflig.
Lördagen d. 21 Juni. — Ändtligen bräckte en sen
morgon, och med glada sinnen helsade vi åter det upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
