Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sökt och funnen i naturen eller häfderna, i konstens tempel och i
Religionens, är Sanningen icke till för att vid nattlamporna blott
nedskrifvas, eller bortdunsta i overksamma känslor. Fostrad i
lärosalarna, skall hon träda ut i lifvet med öppen blick, med rena drag,
så att menniskorna få erfara den Platonska fröjden att skåda huru
skön hon är. Skönast är hon i sin mognade frukt, den sedliga
handlingen — själen i den kropp, som heter Rätt. Så är det Rätta ej
blott mening i en bok, eller önskan i ett hjerta; det är en sanning i
lifvet, en verklighet i samhället. Se der våra studiers höga mål —
se der vår Konungs höga tanke! Den tankens majestät må vi hylla!
Vi egne oss åt dess tjenst lika redligt ocb trofast, som vi här invige
den första bägaren åt vår Konungs välgång.
Talaren slöt: och nu utbröt hela den församlade
mängden, både uti och omkring Lundagård, i skallande hurrarop,
som blandade sig med dånet af 28 salutskott, hvarefter den
Lundensiska och Upsaliensiska studentsången gemensamt
afsöng den bekanta, till ord och musik lika herrliga hymnen:
"Ur svenska hjertans djup engång."
Den andra skålen egnades Upsala Universitet af
Professor Hagberg med dessa ord:
Det kära uppdrag har mig blifvit anförtrodt, att här, midt i
blomkronan af Nordens förhoppningar, uttala hvad redan ungdomliga
hjertan med outsägligt behag hafva känt, uttala, att det icke mera
finnes något afstånd emellan Sveriges båda lärosäten.
J vänner från Upsala! Under dessa åt vänskapen och
ungdomsglädjen helgade stunder hafven J ju vandrat kring vår gamla stad. J
hafven stigit ned i kryptan, J hafven sett Er om från helgonabacken
kring rika skördar, fagra stränder och vänliga boningar. Der mötte
Eder öfverallt, ehvar J drogen fram genom staden, icke allenast
glädjestrålande blickar och varma handtryckningar af lefvande
menniskors barn, utan der skådade äfven på Eder från fönstren mången
själfull blick från fordom; främst bland dem en, som J nog känden
igen.
Skymde oss icke dessa rika löfhvalf, så skulle vi skåda, icke
långt härifrån, de små fönsterrutor, bakom hvilka, för något mer än
ett sekel sedan, en ung student, som först gästade hos oss och sedan
hos Eder, invigde sig till det siarekall, som han sedan utöfvade
öfver verlden. Det var han, som, klarare än någon annan, såg den
Eviges bild huru den vandrade genom lustgården. Han var ett den
svenska midsommarens barn, Carl Linnæus. Hos oss pröfvade
han hvad lifvet hade bittert, hos Eder hvad det hade ljuft. Så voro
Sveriges båda lärosäten för honom ett i nöd och lust.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
