Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Syd och nord,
Fosterjord!
Förena till din ära.
Lefve, lefve, lefve vår Fosterjord!
Först Sverige, sedan Nord!
Vare vårt löftes-ord.
Svenske så
Stånda må
I lif och död tillsamman.
Se’n öfver fjäll och våg
Hoppet går ut på tåg;
Der vi änn’
Finne män,
Som med oss hålla samman,
Lefve, lefve, lefve vår hela Nord!
Mag A. Andersson föreslog den tredje skålen, för
Norge, med dessa verser, hvilka utdelades i likhet med
alla öfriga sådana:
Två sköna länder vet jag högt upp vid Nordens pol
Och syskontycke ha de med hvarandra;
Ej skönare du skådar, du fästets gyllne sol,
Hur länge och hur vidt du än må vandra.
Ha de ej gull och silfver, så ha de likväl nog
Af klara, blåa sjöar, af strömmar berg och skog —
Ett Sverge är och Norge är det andra.
Åt infödd frihet vakta de tusenårig härd,
De stå omkring med trogna söners skara;
Med skogen till sitt täcke och berg till hufvudgärd
Han hvilar trygg, han fruktar ingen fara.
När faran står för dörren, nog veta de sitt värn —
Den Gud, som gaf dem frihet, han gaf dem också jern,
Att friheten med lif och blod försvara.
De tvillingarna lekte i fordna da’r med svärd,
Som lejonungar lekte de med strider.
De brottades på fjällen, som gällde det en verld —
Af leken blef dock allvar sent omsider.
Med hat i bröstet störta de löst emot hvarann
Men ingen får ge vika och ingen falla kan
Och så det var i långa, långa tider. —
De Asabarn nu ligga, som elfvor uppå äng,
Så lugnt och fredligt vid hvarandras sida
Och hafvets vågor vagga de tu i syskonsäng
Och tak är stjernehvalfvet det vida.
Hvar afton dagen åldras, hvar morgon dag blir ung,
De knäppa sina händer och be för samma Kung —~
Blott med, ej mot hvarann de mera strida. —
Cand. mag. Müller frambar Norrmännens tack för den
åt dem egnade skålen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
