Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M
sina hattar och af oss på samma sätt återhelsades. Detta
var dock endast Inledningen till de storartade skådespel, som
snart i snabb vexling skulle aflösa hvarandra! Vi befogos
nästan af häpnad, när vi kastade blicken mot kusten at höger,
der Langelinies herrliga promenad utsträckte sig längs
Sundet med sina oändeliga alleer. Här, hvarest inträdet eljest
betalas, men nu genom’ Auktoriteternas förekommande
välvilja gratis hölls öppet för en och hvar, hvimlade en tallös
menniskomassa. Den ena hurra-stormeri efter den andra
genombrusade rymden oupphörligt och nästan utan mellanskof,
och framrullade i åsklikt danande ljudböljor, med en styrka,
som antydde den utomordentligaste hänförelse. Men
folkskarorna slutade icke med Lanqelinie, utan stodo lika tält
packade anda fram till Toldboden; der syntes likväl mängden
förnämligast bestå af fruntimmer, och man hade också till
flere tusen damer utdelat biljetter, för att försäkra dem om
bättre platser. De befunno sig närmast stranden och
hviftade oaflåtligt med sina näsdukar, medan mannen under
horra-ropen läto hattarna hvirfla i luften. Vi försökte val att gifva
återsvar från vår sida, men huru skulle vi kunnat horas —
hvad förmår en fläkt emot stormen! Bröstet ömsom vidgades,
så att det ville brista, ömsom sammanpressades, så att vi
knappast fingo fram ett ljud. Förut hade vi sungit A, F.
Lindblads helsningssång: "Fritt må stormarna ga!" men nu gaf
sig vår känsla ovilkorligen loft i sången; "Atter det Skilte
Böjer sig sammen!" Vi vete icke, om ens en enda ton af
denna förmådde framtränga till siranden; men vi söngo den
ändock ur djupet af vår själ, och blefvo derunder af dessa
siareords nu nästan handgripliga sanning så mäktigt gripne,
att varma tårar, tårar af tacksamhet mot Försynen för elfe
fullbordadt hopp, banade sig väg utför kinderna,
RUPSIHAMI.
Första Dagen*
KL S> styrde vi inat den egentliga hamnen och miste
således utsigten åt Langelinie^ der de bvimlande
skarornas sista hurrarop med detsamma bortdogo. Hamn-bommen
passerades först af "Malmö", ett par minuter sednare af
"Gottland" och straxt derpå af "Carl Johan"; hvarje fartyg
helsades med ett sexfaldrgt burra, som på lika sätt
besvarades. Farkosterna lade till vid Ny-Toldbod, en instängd
gård, som Gencraltoldkammeret beredvilligt upplåtit till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
