Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
„om hidtil ene i lieggc Broderlande hare givcÉ den skandinaviske Id*e
et Organ, som have stiftet et Samfund til dens Beskyttelse, til dens
Udvikling, Befæstelse og Udbredelse.
Derfor, Upsalenser! tukke vi Eder, skjöndt vi vide det, J trænge
ikke til vor Tak i Ord} thi hin Eders stærke Bevægelse, da J föi»t
satte Foden paa dansk Grund, netop den indeholdt en Belønning, Born
intet Guld kan opveie, en Taksigelse, som ingen Ord konne udsige,
en Glæde, som ingen Digter kan beskrive; det er derfor vei en
op-rigtig og dykt fölt, men dog kun en mat og ufuldstændig Oversæt**
telse af Eders egne Taarer, naar jeg nu hilser Eder: Tak og Pris,
Held og Lykke över Upsala]
Docenten Petersson framförde Upsalastudcnlernas tack
för denna sisal med dessa ord:
Köpenhamns Studenter! Bröderi
Tvenne ar äro förflutna, sedan jag å Upsala Studenters vägnar
1 en krets af många bland Eder på Carolina Redivivas sal föreslog en
skål, som hette Afsked och Återseende, Det var en
afskedsstund som anslog hjertats innersta strängar $ ty djupfcliadc inpräglat
sig i våra bröst betydelsen af det fosterbrödralag, vi ingått i Andens
högtid i vår stamfaders lund, vid frihetshjel tens stod; betydelsen af
vår vallfärd till Fädrens ättehögar, der Minnet och Hoppet räckte
hvarandra handen; och vi välsignade det förra, och svuro, att ej
släppa det sednare, förrän det välsignat oss. "Det var så lifligt,
mett så tyst ändå, man hörde Skandias hjerta slå.7’ #a, Bröder, inift*
net af det kära gästbesöket på vår strand, det trängde för djupt in i
vår själ, för att någonsin kunna utplånas. Det; var således ej att
undra på, att vi räknade slagen från Tidens ur, att vi längtade efter
Återseendets timma. Det dröjde väl längre, än vi hoppades, innan
den slogj men det gläder ossj att JF respekterat skälen f^r vårt
dröjande. Se, nu äro vi åter i Eder krets. Er helsning har mött oss
lika varm, som tillförne, den har förekommit oss såsom en ny’’Svale,
der rarslcr Nordens Vaar." Med den nyvaknade våren vaknade också
Vikinga-anden i våra bröst; omsider drogo vi ut, och på samma haf,
som vaggade Eder mot våra stränder, gungade vår snäcka så gladt
mot Edra* Landade vi vid Svenska stränder, så jublade det mång’
tusende hjertan, som välsignade vår fa>d, och niedskickädè till Eder
varma helsningar. Så upplifvade, ilade vi åter ut på hafvet, och när
det stormade som häftigast då sjöngo vi jublande;
Fritt mä stormarna (få9
Fritt mä höljorna slå;
Ztaskl till Bana ända
Gunya "QQssama h\ä."
Och när vi sammanträffat med bröderna frän de båda andra Nordens
Universiteter, när vi nalkades målet, när vi sågo Er skona ö, lik en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
