Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och 4 Lundensiska studentfanor i spetsen, togs vägen till
Nörreport, hvarest vi bestego Volden. På denna fortgick
sedermera tåget under stillhet, tills vi i närheten af
Österport åter nedgingo derifrån och genom Esplanaden slutligen
ankommo till Ny-Toldbod, der ångfartyget "Carl Johan"
ännu låg.
Oaktadt den tidiga morgontimmen var en stor mängd af
Köpenhamns innevånare och innevånarinnor här tillstädes, för
att bjuda de Norske gästerna sitt sista farväl. Under
hjertliga omfamningar och varma handtryckningar skildes vän från
vän, och Norrmännen gingo om bord, Straxt derpå kastade
fartyget loss och satte sig i gång; när det passerade
Hamnbommen sändes af de församlade Damerna ett blomsterregn
ned derpå från bagge sidor. I och med detsamma begåfvo
vi qvarblifvande oss tillika med en stor mängd af åskådare
ut på Langelinie, hvilken såväl nu som vid ankomsten genom
Kommendantskapets välvilliga tillåtelse fritt fick beträdas af
alla. Här följde vi på stranden den framglidande ångbåten
och intogo slutligen med fanorna vår plats på en
utspringande udde, hvarifrån våra sista afskedshelsningar, blandade
med den åskådande mängdens hurrarop, Öfver böljorna
rullade efter de bortilande Norske vännerna.
Den första länken var alltså utbruten ur den kedja af
Skandinaviska ynglingar, som under dessa oförgätliga dagar
allt närmare hade lärt att känna, värdera och älska
hvarandra! Sedan vi länge med Ögonen följt den med hastig fart
sig alltmera fjermande rökpelaren efter "Carl Johan",
återvände vi med sinnet nedtyngdt, såväl genom det nyss tagna
afskedet, som vid tanken på vårt eget snart förestående, till
de familjer, hos hvilka vi bodde, för att der i stillhet njuta
lyckan af de sista timmarnes sammanvaro.
Dessa stunder blefvo oss nu dubbelt dyrbara, just
emedan de voro så få; när vi tänkte på all den välvilja vi i så
högt mått erfarit, huru vi, främmande ynglingar, blifvit
bemötte med ett förtroende och en oförbehållsam öppenhet,
som man endast är van att finna i kretsen af sina närmaste
anhöriga — när vi tänkte på allt detta, och all; vi inom få
ögonblick icke skulle ega qvar deraf mer än minnet och
saknaden, då drog sig hjertat tillsammans i bittert vemod.
Vi hade under denna tid slutit ett nära vänskapsförbund icke
allenast med våra jemnåriga inom familjerna, utan vi stodo i
det förtroligaste, ja, i ett nästan sonligt förhållande till
fäder och mödrar, barnen slöto sig till oss såsom till äldre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
