Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I8S
kortare. Omkring kl. i på morgonen aulan de de till staden 9
der största delen af oss herbergera des i gästvänliga boningar.
Tisdageta d. 1 Suih — KL 8 på morgonen samlades
vi med deltagarne i festen uti den oss välbekanta Höglands
park. Sedan vi der en stund promenerat och fått tillfälle
att hembära åtskilliga af den nu metainorphoserade
bröllopps-sviten vår tacksamhet för den förra aftonens fröjder, begåfvo
vi oss under musik till Kongl. Skepp s varf v et. Ankomne
dit fördelade vi oss i flockar, af hvilka hvar och en anfördes
af någon bland flottans Hrr Officerare, som med den största
Beredvillighet och den mest förekommande artighet visade
oss allt hvad varfvet bar stort och beundransvärdt, samt
derunder meddelade oss de interessantaste upplysningar. Så
gingo vi under denna herrliga förmiddag från det ena
märkvärdiga stället till det andra, och grepos derunder af
mäktiga, högstämda känslor och tankar, isynnerhet då vi sågo
Dockorna, dessa jätteverk > en ata ochstolthet för fosterlandet.
Kl. 12 samlade* vi åter och begåfvo oss till stora
Frimuraresalen, der en festlig anrättning väntade oss. Måltiden
tog genast sin början och derunder omvexlade, som vanligt,
tal ocb sång. Sedan fanfar var gifven uppsteg Öfversten Grefve
Pehr Sparre och proponerade vår skål med följande ord:
Oeh de Studenter fäste i sina minnens krans
Mång’ herrlig ro», som icke brådt förvissnar.
Bien ack! för glädjens blomma är blomningstiden kort.
— Så klaga ofta Minnets näktergalar ~—
Snart Phœbi unga svanor med saknad drogo hort,
Och spriddes kring i sina barndomsdalar.
Nu, som fltyttfogeln, hemland, för blomma, strand och våg
Hors bigta hvad i Söder han kände och han såg,
I hemmets frid de sina minnen bigta.
Och när en vänlig afton uppå en grönklädd strand
De hvila drömmande vid blomstrens hjerta,
För blicken da i drömmen framträda alltibland
Brudtärnor små, som liljans stjelk, så smärta.
Hur älskligt deras väsen, hur alsidig deras drägt,
Hur glädtigt fram de ila, som vårens véstanfläkt,
Och rika lockar öfver skullran fladdra!
Ja, Flickor uti Bleking, ha’n tack ännu en gång I
Ben glada festen ej så lätt vi glömma.
Ert minne det skall lefva uti vår själ, vår sång.
Och Eder skål än mången gång vi tömma.
Få dufvopost skall tanken HU Eder ofta Uy
Ocb gästa mången afton Ert hjertas Lyckeby,
Ber vår ock kärkk stå i evig blomma! —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
