Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 37 —
Forr’n solens fulla glans mot frukten ler:
En Östan-storm kan faila lunden ner*
Men marseljäsen känna, ej blott sjunga,
Förmå ju då i nordens vår de unga I
IL Jfsked från Stockholm j den 7 Juni 1843,
Tiden springer. Det till afsked stundar.
Vänner, hand i hand ännu en gång!
Förr’n vi hemåt dra, til! våra lundar,
Än ett hjertats ord, och än en sång!
^Skyndom, skyndom nu, J tmgt männer,
Sluten samman eder spridda rad,
Än ett handslag åt de kära vänner,
Vännerna i Birgers stolta stad!
Om på återfärden öfver djupen
Till det södra Skandias sköna vår
Vi en bölja möta, en forlupen,
Som ~ en trött pilgrim — mot östern går;
Någon af oss hviskar: helsa ornen
Om åen fest, som nyss i Norden var,
Helsa, att en krona, fast af törnen, k
Är hvad Skandia nu åt honom har!"
Drag tnttt’HênöVhätJ, och ännu längre
Öster ut, mot Auras fagra strand,
Der imperators-hand allt trängre
Drager åt förut nog trånga band;
Till det land, der klangen af det Svenska,
^Af det kära, sköna tungomål
Redan — icke är den fosterlands**!
Gamla klang , som smakar utaf stål.
Blir dig bördan allt för tung på vågen,
O, så stanna då vid Boraarsund ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
