- Project Runeberg -  Studentertog til Christiania 1851 og 1852 /
97

(1853) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

. — m -*

Hur skönt att lyda pligtens kraf,
Om än Valkyrian dödskyss ga.f!
En krans på hjessa eller — graf
Vi vinna dock af Eder.

Alb. Lysander.

Paa Klingenberg takkede Mag. Schweder paa
Lundensernes Vegne:

„Under dessa dagar af högtid, dessa oförgätliga
pingstdagar, då ynglingar från sydliga Norden gästa Christiania och
dess ljusande omgifningar, har all den tacksamhet, alla de
varma känslor, som sökt uttrycka sig i ord, endast gällt
Norges män. Del kunde heraf tyckas, som man glömt dess
qvinnor. Så har det dock icke varit, ty kan man glömma
en mor, kan man glömma en syster? Och som mödrar,
som systrar hafva Norges qvinnor kommit oss till mötes; ty
varmare klappar icke en moders hjerta mot en återfunnen
sons, och vänligare räckes icke en systers hand mot en
hemilande broders. Att dessa dagar derföre blifva oss evigt
oförglömliga, behöfver jag icke säga; men hvar finnas ord
att värdigt tacka Er? Hvar är den talare, den skald, som
härtill höfdes? Ack, icke här. Om genom ett underverk i
detta ögonblick de skönaste toner, som sprungit ur den
Svenska lyran — hvaraf en afbild här på den blå och gula
grunden sväfvar Öfver mitt hufvud — sammanströmmade på
mina läppar, skulle det ändå blifva endast ett svagt eko af
de känslor, som mäktigt gripit oss, ett matt återljud af tonerna
inom våra bröst."

„Och nu, Christianias Damer, när I ytterligare) genom
denna gåfva, genom detta ståtliga standar, öken vår tack
samhetsskuld, nu finnes ingen af oss, som ej lifligt känner,
att han för lifstiden är bunden vid detsamma. I hafven här-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:44:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/studtog/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free