Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattenförsäljaren i Kairo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
En enda, — Ismail, — oss välbekant
ifrån en viss kafé, — på vakt sig ställde
vid Fatmes sida; han framför sig fällde
en väldig stake, (halfknäckt, det är sannt,
men dock, att påse, grundligen bastant.)
„Nu! — skrek han, — låt oss se den ledes funder,
har än en gång han lust att pröfva på,
o, han är dödens tvärt! Vid himlens dunder,
vid djupets magter, han sin lön skall få!
nå? jag dig trotsar, hynda af en säck!
nu är du, tyckes mig, så lagom käck
du åsna af en lädertingest, hej!
jag manar ut dig, best! nå, hör du ej?u
På denna ström af kraftord lädertrollet
blef icke utan svar så helt och hållet.
Först i ett nu — stack fram en hand derur
igenom en behändigt öppnad springa,
— i handen sågs en dolk med stålblå klinga, —
derefter kom ett hufvud, en figur
med ögon gnistrande, med kolsvart hår,
med glänsande och prydlig knäfvelsbår!
Och hufvudet, det gaf sig straxt att gala,
mens näfven, knuten, hotande, sig hof:
„Sjelf hund utaf en slaf! din arga bof!
det skall du, Ismail, mig dyrt betala!
kom hit, förrädare! nej, vänta blott!
jag kommer sjelf. . . . Nu känner du din lott . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
