- Project Runeberg -  Brunt och rosenrödt. En vandrande harpspelares melodramer /
55

(1862) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Claus Störtebecker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

55

Af dem, han tullade, — och till slut
det var en legio, deras tal! —
sjöröfvare kallades han rent ut,
men sjelf han nämnde sig amiral
och sköldemärke, ett allegoriskt,

— en bägare, störtad upp och ned, —
i flaggan han förde, (det är historiskt.)
Begabbare sade: ty så är hans sed,
att knapt med den gnistrande burgunder
man fyllt en bumpert till hans behag,
förr’n han den tömt i ett andedrag ;u
sjelf annan mening han lade derunder:
„6å lyster det mig intill min död
att tömma den giriges öfverflöd,
men gör han sig dervid gul och grå,
kan lätt han sjelf på sitt hufvud stå
en smula fortare, än han vill.a
Så var hans tanka; och det hör till,
just häraf tog han sitt namn också.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzbru/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free