- Project Runeberg -  Brunt och rosenrödt. En vandrande harpspelares melodramer /
85

(1862) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Claus Störtebecker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

85

man glömde kannmått, vigtskål, besman, aln,
man stängde dörrn för sina kunders näsa,
blott för att värdigt fira och befjesa
den store Biirgermeister-amiraln.

Herr Schocke, dagens hjelte, Hansans gud,
af lagrar tyngd, i triumphatorsskrud,
tre dar å rad blef uti guldstol buren,
han drog från gästabud till gästabud,
vid dån af pukor och trumpeters ljud;
från fönsterna den ena blomsterskuren
den andra löste af, man fanor svängde
och näsdukshviftandet tog ingen ända,
och knapt man kunde sig för trängsel vända
och äreportar alla gathörn stängde,
och alla skulle se „der grosse Held44,
herr Schocke fram! så måste han hugsvala
sin kära samtid, måste fram och tala
från utbyggdt burspråk, — talade med eld,
med dugtighet, (dock lade han deri
jemväl en lämplig dosis modesti,)
men när han slutat, hvilken frenesi!

„hip, hip! der grosse Held!44 hvad stoj och skri!

Men medan så man re’n odödliggjorde
borgmästarn-amiraln allt hvad man hann,
lät honom smörja sig och sjelf sig smorde,
sjöng hjeltens lof, besjöng derpå hvarann,
långt borta utom yra, hvimmel, skrål,
det verkas för ett annat ändamål,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzbru/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free