- Project Runeberg -  Brunt och rosenrödt. En vandrande harpspelares melodramer /
88

(1862) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Claus Störtebecker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

88

Men den, som sägnen qvad och satte rim dertill,
han är en fredlig man, som ingens ofärd vill,
och gerna för borgmästare och råd, med flera,
han tar helt ödmjukt, när han går förbi, åt hatten;
dock är och blifver blodet tjockare, än vatten,
och när han ser och när han högljuddt hör skrodera
en probenreuter utaf firman Börsenhalle,
då börjar något liksom spöka i hans skalle,
det spritter i hans fingrar och hans blod får fart,
en stridslust fyller upp hans sinne underbart,
och på hans läppar spelar ordet, trotsigt nog:

Ur vägen, pepparskutor, för min fria bog!

hej, seglet bättre än i topp! och så framåt!

storm fejar luften, dristig vilja lifvets stråt;

hur böljan skummar och hur skrofvet än må vagga,

frisk vind är min, och gammal kurs och gammal flagga!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzbru/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free