- Project Runeberg -  Brunt och rosenrödt. En vandrande harpspelares melodramer /
93

(1862) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - John Faa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

93

der ståtligt, stolt, det på kullens topp
beherrskar den vida dal’n inunder,
så kommer du först till Mayboles bro,

— med djerf elegans sitt hvalf den kastar
utöfver forssen, som framåt hastar

med skummande våg utan rast och ro

mellan grönskande stränder, öfver stockar och sten,

kommer högt ifrån bergen, har så brådtom, liten en. —

Men du, har du gått din jemna gång
först stenbron fram och så en spång,
så vidare, vidare, jemnt uppåt,

— genom buskar och småskog går din stråt, —
nu genom ett väldigt hvalf du träder,

ett mörkt och dystert, en stadsport likt.

Vidöppet står det för himlens väder

och gästfritt. Fordom det segerrikt,

med ekdörr stängdt och med nerfälldt galler,

har trotsat månget ett dåligt skämt

den tiden de ädla kronvasaller

förföljde hvarann med hat alltjemnt

och slott mot slott och nejd mot nejd

sig reste ständigt i blodig fejd.

Nu gallret lyftadt i hvalfvet hänger,
der spindeln väfver emellan dess stänger,
och porten dinglar på udda hake

— rosten har ätit opp dess make, —
och låset, det stal engång en patron
af jernskräpsamlarnes profession.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzbru/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free