- Project Runeberg -  Brunt och rosenrödt. En vandrande harpspelares melodramer /
100

(1862) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - John Faa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

100

till slut han närmade sig en dörr,

— just här gick han tyst, om icke förr, —
och i ett nu! — som en blixt det slår! —
han stöter den in På tröskeln han står

till ett litet — sannskyldigt paradis,
ett ljust och täckt på tusen vis; —
en qvinna bor der, du straxt det ser,
ty allt är så putsadt och allting ler,
i hvarje vrå är det blommor och grönt
och mattor och förliängen spela skönt
i brokiga färger, men utanför
en murgröna, fritt efter sitt humör,
har klättrat opp till balkongen lätt,
med frodigt löfverk den väggen täcker
och in i rummet helt skälmskt sig sträcker
på lekfullt yra naturbarns sätt.

Och grefve John, han står en stund
på tröskeln, stum. Hans blick sin rund
kring kammarn gör. Derpå han träder
patetiskt närmare. En stol,
högkarmad, klädd med kostbart läder,
han flyttar undan för drag och sol,
tar der sin plats; han sedan gör,

— mekaniskt, liksom när någon rör
på en hemlig fjeder, en inmarig tråd, —
en mine af ljufhet och af nåd:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzbru/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free