- Project Runeberg -  Brunt och rosenrödt. En vandrande harpspelares melodramer /
106

(1862) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - John Faa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

106

och vacker att se var skog och lund
med ljus och skuggor i täckt förbund,
och med den kylande berglaudsvind
sig blandade doften från yppig lind,
den kryddade ångan af mark och äng,
af tufvornas vilda blomstersäng,
af backarnas timjam I långa drag,
o, njut deraf! Hvilket friskt behag!

Då smältes ljuft hennes smärta opp
i stilla vällust, i darrande hopp,
och lifvets töcken för hennes syn
sig lättade, liksom på vattnets bryn
en morgondimma, som löser sig i
ett luftigt fantasmagori.

Hon var också, o, så ung! ännu
och verlden ändå så herrlig ju,
så skön, så rik, så underbar!
hvarför då ej tro på bättre dar?
hvarför då ej lyss till naturens tröst
i löfvens sus och i siskans röst,
och stiga nyfödd och frisk och glad
utur guds herrlighets hälsobad?

Till slut hon spratt som ur en dröm,
hon strök tillbaka den rika ström
af ljusgula lockar från panna och kind, —
hon vänder 6ig om och, lätt som en hind,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzbru/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free